alternativ debatt

svenska filmnyhetshemsidan FILMNYHETERNA.SE vill gärna vara centrat för den svenska filmdebatten. detta lyckas man bitvis med, men det är svårt att komma ifrån faktumet att det är en publikation som utgår från SVENSKA FILMINSTITUTET och att det därmed blir lite sisådär med den publicistiska frispråkigheten emellanåt. dock så är det spännande att följa kommentar-fälten i respektive artikel. problematiken blir dock att debatten begränsas till de nyheter och/eller artiklar som filmnyheterna väljer att publicera; dvs det finns inget naturligt sätt att starta egna diskussioner på. givetvis kan man skicka in debattartiklar, men av någon anledning verkar inte det riktigt vara något som lockar de svenska filmarbetarna. därför är det roligt att se att GÖTEBORG INTERNATIONAL FILM FESTIVAL verkar ha som ambition att även vara en arena för digital diskussion även under resten av året då ARENA-seminarierna inte hålls (och den årliga debatten om svensk films vardande eller inte vardande räknas inte eftersom det är samma debatt som förs år efter år med i stort sett samma människor). på deras blogg förs det just ny ett verbalt skyttegravskrig mellan regissören BJÖRN RUNGE och producenten CHRISTER NILSON angående deras avslutade samarbete kring långfilmen "SIMON OCH EKARNA". var och en för fram nya sidor av en uppenbarligen väldigt infekterad situation. att filmfestivalen verkar ha tagit RUNGE´s parti är ganska så uppenbart då man sedan länge har en etablerad relation till honom genom att ha publicerat flera texter av honom i olika FILMKONST-nummer. som producerande regissör finner jag det dock vara en väldigt fascinerande diskussion; det är alldeles uppenbart att det i denna situationen enbart verkar finnas förlorare.

de problematiska novellfilmerna

JOHAN CRONEMAN skriver årets kanske viktigaste filmpolitiska åsiktsinlägg och visar att det finns hopp för en seriös svensk filmkritik då han sågar årets novellfilmer jäms med fotknölarna. eftersom jag inte såg årets skörd då jag var i GÖTEBORG i förra veckan kan jag inte uttala mig "i enskilt ärende", men håller med CRONEMAN i sak.

novellfilmerna är en problematisk formnorm eftersom själva längden är ett ingenmansland vad gäller dramaturgi. 28,5 minuter är antingen en inledande akt i en långfilm eller en alltför lång avgångsfilm från DI. det finns en annan anledning än bara innehållsmässigt, till att väldigt få av de svenska novellfilmerna når den internationella festivalscenen: längden är helt enkelt för lång och otymplig för att programsättas. varför visa en halvtimmes lång svensk kortfilm när man kan visa två 15minuters-kortfilmer från MAROCKO och SPANIEN eller tre 10minuters kortfilmer från valfritt land? på kortfilmsfestivaler är det oftast kvantitet som har företräde.

alltför många ser novellfilmerna som en för-övning till långfilmdebuten, vilket gör att de sviker den korta filmens villkor och förutsättningar. kortfilm har sina egna dramaturgiska regler och möjligheter, och därför blir det besvärligt när man blandar begreppen. i sig föder heller inte novellfilmerna någon enorm stor skaparlust i regissörsleden - en regissörskollega som jag pratade som hastigast med i GÖTEBORG, som är en av de utvalda (låt det vara osagt om det är en kommande, nuvarande eller tidigare novellfilm) erkände öppet att han/hon endast gjorde det för att projektet erbjöd en någorlunda respektabel budget och en möjlighet att "leka med de stora leksakerna".

tänk om man skulle omvandla novellfilms-projektet med sina 6 stycken filmer á 28,5minuter till 12 stycken riktigt slagkraftiga 15minuters-filmer? eller, med rätt independent-perspektiv framför ögonen; tänk vilka enormt spännande lågbudget-långfilmer man hade kunnat göra för var och en av de 1,5 miljoner-potterna...?

GIFF t/r anno 2009

ikväll var jag snabbt inom GÖTEBORG och festivalen för sista gången det här året. "STRÅ" fick sin officiella premiär ikväll som förfilm till långfilmen "I SKUGGAN AV VÄRMEN", som jag tyvärr inte hann se innan jag fick sätta mig på tåget hem igen. jag ser fram emot ett återseende då den får biopremiär istället. ett fullsatt DRAKEN var en fin inspiration inför de kommande veckornas hårda och intensiva manusarbete. dels ett oerhört spännande frilansprojekt, samt mitt nya, vansinnigt ambitiösa kortfilmsmanus som jag redan påbörjat, samt, så slutligen, det senaste draftet av långfilmsmanuset, som äntligen, äntligen är på väg att bli färdigt.

jag har spenderat väldigt mycket tid den här senaste veckan att fundera över den gångna helgens upplevelser i GÖTEBORG. filmfestivalen är för mig en väldigt speciell begivenhet som är lika mycket utmaning som bekräftelse; afrodisiak som gift; lek som allvar; inspiration som avskräckning; hemma som främmande; dåligt och oerhört, oerhört bra.

filmfestivalen blir lätt till en värdemätare för mig själv där det blir tydligt om vart jag är på väg, men framförallt varifrån jag kommit. sedan förra årets festival har "VÄSENPUMPEN" visats på SVT, "87" har vunnit "BÄSTA MANUS" samt visats runt om i världen, och min nya kortfilm "STRÅ" har producerats. dessutom har jag träffat fantastiska människor som inspirerat mig och trott på mig, och långfilmen har kommit närmare.

jag undrar intensivt var jag kommer befinna mig i min filmgärning då jag når 33rd GÖTEBORG INTERNATIONAL FILM FESTIVAL 2010.

hemma igen

det kommer ta ett par dagar innan jag ordentligt hunnit sortera mina tankar och känslor efter de senaste dagarnas händelser och vistelse på filmfestivalen i GÖTEBORG. det har varit ett par intensiva dagar där sanning blandats med någonting som det är mycket nära besläktat med, och där en liten kedja av händelser kan peka mot någonting större. någonting varaktigt.

som bekant så blev det inte "STRÅ" som vann STARTSLADDEN. konkurrensen var mycket hård, och i alla fall två av de andra medtävlande var av sådan klass och kaliber att det blev svårt att hävda sig. det tråkiga är dock att den vinnande filmen inte var en av dessa två. "PARIA" och "SPEL" var båda fantastiskt värdiga vinnare, och det var uppenbart att juryn gick efter andra kriterier än filmer med konstnärligt värde och mänsklig trovärdighet. yta gick före innehåll. och det är ju alltid lite tråkigt.

dag 1

och så var man här igen. den kallaste filmfestivalen i hela vida världen. gårdagens ackreditering, incheckning, och all annan slags mental installation gick väl ut. invigningsfesten på TRÄDGÅR´N var en betydligt bättre upplevelse än förra årets. och idag visas "STRÅ" för första gången för en festivalpublik. med mig har jag en stor del av teamet bakom filmen, och vi har haft väldigt roligt hittills.

göteborg international film festival är filmfestivalen där inga filmarbetare åker för att se på film. gott så.

mycket nu

det pågår väldigt mycket i kulisserna för "STRÅ", min kommande kortfilm, just nu. igår spenderade jag förmiddagen på NORDISK FILM SHORTCUTS i Köpenhamn för att se den preliminära färgkorrigeringen som TOBIAS BACH HANSEN gör. igår inleddes ljuddesignen av JONAS GÖRANSSON i Göteborg, och ANDERS E. LARSSON påbörjade samtidigt musikkompositionen i LUND. idag ägnar jag delar av dagen åt post-produktionsbudgetering, och i slutet av nästa vecka mixas ljudet och mastras filmen på fantastiska GOOD WORLD i Malmö. vi riskerar att bli någon dag försenad med filmen, men arbetar nu hårt för att göra vårt allra bästa för att göra filmen rättvisa.

vi kommer alla att åka till Göteborg i slutet av januari med beredskapen att ta emot förstapriset.

avrundning

RESPEKT på JÄRNTORGET är märkvärdigt tomt. å andra sidan är det söndag kväll, och den inledande euforin av festivalens öppnande och allmänna förträfflighet börjar sakta men säkert avta. branschfolket är helt enkelt sönderfestade. dessutom är majoriteten av dem redan på väg härifrån, så ock jag inom kort. från och med imorgon är det de "riktiga" festivalbesökarna som kommer att kräva sin festivals uppmärksamhet och utgöra dess hjärta. öppningshelgen är i mångt och mycket en intern affär, och visar med all önskvärd tydlighet att en festival av den här magnituden i själva verket har två olika sidor: den offentliga, den som erbjuder ett häpnadsväckande filmutbud, samt, den slutna, som består av festerna, nätverkandet, skvallret och den gångbara bitterheten. det är två helt skilda festivaler; den ena inom den andra; båda bredvid varandra; varje sida alldeles utan kontakt med något annat än sina egna möjligheter.

de personliga mötena åsido, som varit de mest givande av alla mina festivalbesök (inklusive övriga festivaler jag begästat) till dags dato, så undrar jag om jag inte hade fått ut mer av min tid om jag försvunnit in i biomörkret istället för att trängas på invigningsfesten på TRÄDGÅR`N eller det fullpackade SKY BAR på RIVERTON. men nyfikenheten tog överhanden. dock, så bör det i alla ärlighets namn erkännas att den enda filmen jag sett, har varit min egen, som ägde rum för några timmar sedan (samt de kortfilmer som tillhörde det filmpasset "87" ingick i). efter tre dagars festivalsvistelse, så är det inte ett facit som imponerar något nämnvärt.

dock - och detta bör ej underskattas - ikväll fann jag min cinematograf för min kommande kortfilm - och det i en person som jag redan sedan innan tyckt mycket om. ibland finns svaren mitt framför ögonen på en.

imorgon återinträder vardagen, och min känsla av det som på engelska kallas för "disconnection" kommer troligtvis att infinna sig. filmfestivalen här i GÖTEBORG är ett speciellt väsen som för tre år sedan gav mig min första känsla av att verka i ett sammanhang i den svenska filmsfären. på så vis kommer festivalen alltid att vara viktig för mig. det är verkligen fantastiskt att vara här. så nu har batterierna laddats.

mot nya filmer.

hynek rocks

ett litet tillägg, efter att jag läst igenom dagens texter (speciellt den här, där jag efterlyste passion i diskussionen om svensk film. HYNEK PALLAS har den faktiskt i drivor. and then some.

en göteborgsk reflektion

jag har alltid, halft på skämt, halvt på allvar, kallat filmfestivalen i GÖTEBORG för "världens kallaste filmfestival". det har, enkelt uttryckt, alltid varit fullkomligt SVINKALLT då jag varit här. dock inte i år. i år regnar det istället.

cinemix #5 - spridda kommentarer

nedanstående är ett par spridda kommentarer från de två första CINEMIX-seminarierna på RESPEKT på JÄRNTORGET, här i GÖTEBORG.

"Det var glädjande att höra på kulturministern igårkväll, som delvis sa helt nya saker, som hon inte sagt innan, det vill säga att det inte är en självklarhet att det ska vara en avtalsmodell. Det har vi inte hört henne säga förut." (CISSI ELWIN)

"Jag skulle vilja belysa mediernas roll. Det finns inte bara en konservatism i branschen. Medierna hanterar filmbevakningen på ett sätt som koncentrerar sig på de sju, åtta stora filmpremiärerna." [...] "Mediernas bevakning måste förändras för att folk ska kunna upptäcka fler svenska filmer." (HYNEK PALLAS)

"Jag tror att publiken är nyfiken på det som går på bio. Det är svårt att känna till det som inte har presenterats för en, om man inte är cineast." (HYNEK PALLAS)

"Det är konstigt att medierna inte tar en vägledande roll (av filmbevakningen)”. (CISSI ELWIN)

"Jag hoppas att det växande antalet bloggar kommer att hjälpa till att föra fram filmer." (HYNEK PALLAS)

"Redaktionerna har satt filmbevakningen mellan nöje och kultur, där det famlar efter luft." (HYNEK PALLAS)

"Om man kan göra biografen till en mini-filmfestival året runt, så tror jag att man kan komma långt." (MARIT KAPLAN re: bions roll som filmfrämjare)

"Man vänder sig till ALLA. Så marknadsför man nästan inga andra produkter." (CISSI ELWIN re: konservatismen i den svenska filmbranschen vad gäller marknadsföring av film)

"Det finns en väldigt utbredd konservatism vad gäller uppfattningen av vad en biograf är. Det kommer att kosta väldigt mycket pengar att omstrukturera biografens roll." (HYNEK PALLAS)

"Bio är en konstform i sig. Man vill kunna se en bio på plats, precis som man inte vill se en staty på internet.” (HYNEK PALLAS)

"Man måste se biostödet och stödet till lanseringen av kvalitetsfilmen som en kulturfråga (och inte som en enskild filmfråga). Det behövs mer pengar. De här filmerna KAN inte enbart existera på kommersiella villkor." (CISSI ELWIN re: ”kvalitetsfilmen”)

"En filmklubb (som i Danmark) ... Ja, jättegärna, men jag tror inte att SFI kan bestämma det, i en värld där det är SF som behöver ta det beslutet." (JAKOB ABRAHAMSSON)

"Jag tror att filmen hade blivit marginaliserad. Jag tror på den här samverkan mellan branschens kunniga aktörer och ... Jag skulle tycka det kändes ganska otryggt om filmen var utlämnad åt politiska beslut." (CISSI ELWIN re: en helstatlig filmpolitik)

"Publiken är ju inte intresserad av huruvida filmen är digital eller inte, men är så det ibland låter vad gäller digitaliseringen (som en universal lösning)." (publikkommentar)

"Vi måste få samma slags publikarbete för bion och filmen som teatern har haft." (publikkommentar)

och, avslutningsvis, så är kanske följande fråga som ställdes av JANNIKE ÅHLUND den viktigaste i sammanhanget, i alla fall vad gäller symboliken i det.
"Kan man göra det sexigare att gå på bio?"

samt, en personlig kommentar: i diskussionen om visningsfönster, festivalers roll och olika distributionsfönster under det andra seminariet för dagen, så är det nog lite märkligt att ingen nämner det faktum att en av våra svenska filmfestivaler (UMEÅ INTERNATIONELLA FILM FESTIVAL) gick i graven i slutet av 2007.

cinemix #3

alldeles efter att jag skrivit föregående inlägg och undrat var de unga regissörerna finns, anländer MIKAEL BUNDSEN, en av de ledande figurerna i det göteborgska filmkollektivet mjolken.com. han har tagit med sig ett stort anteckningsblock.

det finns kanske hopp, trots allt.

cinemix #2

första seminariet avslutat. den halvtimme jag bevistade var en väldigt svensk affär. stilla, tyst, korrekt och alldeles passionslös. inte en enda fråga från publiken. å andra sidan frågades det heller inte från scenen om det fanns någon som undrade över någonting. presenterat och klart.

samt, en stilla liten undran - var är alla de unga regissörerna? medelåldern är hög här. inget fel i det - det ska vara rätt personer på rätt plats vid rätt tid av alldeles rätt anlending. och nog för att en semantisk diskussion som bottnar sig i svensk films organisatoriska problem och bristande filmpolitik inte nödvändigtvis är bästa sättet att spendera en lördag på för unga konstnärer - men å andra sidan så är detta kärnan av det som angår oss och vår verklighet. det är presentationen av det som kommer utgöra vår framtid, faktiskt stöps. det är här våra kontaktmöjligheter till förståelse och påverkan finns.

kort efter seminariets avslutande stöter jag på en bekant, och vi diskuterar passionen kontra frånvaron av den, och hon påpekar att det är kanske inte är här passionen behöver finnas. "viljan finns, det tvekar jag inte på", säger hon, och jag börjar fundera över vad det är som särskiljer byråkratin från de faktiska utövarna. är det verkligen en så stor skillnad oss emellan? varför insisterar vi konstnärer på att särskilja oss från dem - ja, alla andra överhuvudtaget? är vårt självhävdelsebehov så enormt att vi hellre tar avstånd och särskiljer oss så att vi ska kunna höras och synas, än söker gemensamma referenspunkter och underhåller öppna kommunikationsvägar? vari bottnar vår bitterhet? varför ikläder vi oss en aktiv offerroll?

why not play nice and work for change from within?

cinemix #1

anländer nästan en halvtimme försent till festivalens första CINEMIX-seminarium. regnet faller ner och spårvagnarna gnisslar i takt med regnskvalpet. den nyinköpta caffe latten avlastar en viss närvarande sömnbrist som härstammar från invigningsfesten på TRÄDGÅR´N kvällen innan. SFI-dagen på RESPEKT på JÄRNTORGET inleds med ett samtal om den så kallade kvalitetsfilmens ställning och den nya ägarstrukturen på den svenska biomarknaden. frågorna ställs, men inga svar utlovas.

"87" får premiär i göteborg

"87", min senaste kortfilm med skådespelerskan IA GUSTAFSSON i huvudrollen, kommer få premiär vid den 31:a GÖTEBORG INTERNATIONAL FILM FESTIVAL. den är 16 min lång och är producerad av hepp film i samproduktion medANTON BENE FILM,
FILMCENTRUM SYD, FILM I SKÅNE och med stöd av SVENSKA FILMINSTITUTET.

filmen kommer att visas hela 6 gånger under festivalens gång - 3 gånger i kortfilmspaketet "Svenska Bilder 5" (klicka här för att boka biljetter), samt 3 gånger som utvald förfilm till den svensk-danska långfilmen "PRELUDIUM" (klicka här för att boka biljetter - seperat bokning för långfilmsvisningen).

inom kort kommer det komma upp en info- och press-sida för filmen, men tills dess kan man skåda de här bilderna från inspelningen, samt läsa det ursprungliga pressmeddelandet.

per fly

danska regissören PER FLY har på måndag kväll premiär för sin nya, 6-avsnitt långa TV-serie "FÖRESTÄLLNINGAR". SVENSKA DAGBLADET skriver en artikel/intervju här.

jag var på GÖTEBORG INTERNATIONELLA FILM FESTIVAL anno 2006 då PER FLY höll sin masterclass på RESPEKT. det var ett ärligt och uppfordrande samtal om improvisationens möjligheter och ansvar. då hade jag ännu inte gjort "VÄSENPUMPEN", men sedan tidigare påbörjat arbetet med min egen IMPROVISATIONSTRILOGI - och även om jag inte drog någon direkt improvisatin från hans arbete, så betydde det mycket att det fanns en annan regissör som vågade göra samma saker.

PER FLY kan mycket väl vara den mest spännande nordiska filmregissören just nu.

intervju

idag publicerar HELSINGBORGS DAGBLAD en intervju angående "VÄSENPUMPEN". JENNY PETTERSSON har intervjuat, och det kan läsas HÄR.