avrundning

RESPEKT på JÄRNTORGET är märkvärdigt tomt. å andra sidan är det söndag kväll, och den inledande euforin av festivalens öppnande och allmänna förträfflighet börjar sakta men säkert avta. branschfolket är helt enkelt sönderfestade. dessutom är majoriteten av dem redan på väg härifrån, så ock jag inom kort. från och med imorgon är det de "riktiga" festivalbesökarna som kommer att kräva sin festivals uppmärksamhet och utgöra dess hjärta. öppningshelgen är i mångt och mycket en intern affär, och visar med all önskvärd tydlighet att en festival av den här magnituden i själva verket har två olika sidor: den offentliga, den som erbjuder ett häpnadsväckande filmutbud, samt, den slutna, som består av festerna, nätverkandet, skvallret och den gångbara bitterheten. det är två helt skilda festivaler; den ena inom den andra; båda bredvid varandra; varje sida alldeles utan kontakt med något annat än sina egna möjligheter.

de personliga mötena åsido, som varit de mest givande av alla mina festivalbesök (inklusive övriga festivaler jag begästat) till dags dato, så undrar jag om jag inte hade fått ut mer av min tid om jag försvunnit in i biomörkret istället för att trängas på invigningsfesten på TRÄDGÅR`N eller det fullpackade SKY BAR på RIVERTON. men nyfikenheten tog överhanden. dock, så bör det i alla ärlighets namn erkännas att den enda filmen jag sett, har varit min egen, som ägde rum för några timmar sedan (samt de kortfilmer som tillhörde det filmpasset "87" ingick i). efter tre dagars festivalsvistelse, så är det inte ett facit som imponerar något nämnvärt.

dock - och detta bör ej underskattas - ikväll fann jag min cinematograf för min kommande kortfilm - och det i en person som jag redan sedan innan tyckt mycket om. ibland finns svaren mitt framför ögonen på en.

imorgon återinträder vardagen, och min känsla av det som på engelska kallas för "disconnection" kommer troligtvis att infinna sig. filmfestivalen här i GÖTEBORG är ett speciellt väsen som för tre år sedan gav mig min första känsla av att verka i ett sammanhang i den svenska filmsfären. på så vis kommer festivalen alltid att vara viktig för mig. det är verkligen fantastiskt att vara här. så nu har batterierna laddats.

mot nya filmer.

hynek rocks

ett litet tillägg, efter att jag läst igenom dagens texter (speciellt den här, där jag efterlyste passion i diskussionen om svensk film. HYNEK PALLAS har den faktiskt i drivor. and then some.

en göteborgsk reflektion

jag har alltid, halft på skämt, halvt på allvar, kallat filmfestivalen i GÖTEBORG för "världens kallaste filmfestival". det har, enkelt uttryckt, alltid varit fullkomligt SVINKALLT då jag varit här. dock inte i år. i år regnar det istället.

cinemix #5 - spridda kommentarer

nedanstående är ett par spridda kommentarer från de två första CINEMIX-seminarierna på RESPEKT på JÄRNTORGET, här i GÖTEBORG.

"Det var glädjande att höra på kulturministern igårkväll, som delvis sa helt nya saker, som hon inte sagt innan, det vill säga att det inte är en självklarhet att det ska vara en avtalsmodell. Det har vi inte hört henne säga förut." (CISSI ELWIN)

"Jag skulle vilja belysa mediernas roll. Det finns inte bara en konservatism i branschen. Medierna hanterar filmbevakningen på ett sätt som koncentrerar sig på de sju, åtta stora filmpremiärerna." [...] "Mediernas bevakning måste förändras för att folk ska kunna upptäcka fler svenska filmer." (HYNEK PALLAS)

"Jag tror att publiken är nyfiken på det som går på bio. Det är svårt att känna till det som inte har presenterats för en, om man inte är cineast." (HYNEK PALLAS)

"Det är konstigt att medierna inte tar en vägledande roll (av filmbevakningen)”. (CISSI ELWIN)

"Jag hoppas att det växande antalet bloggar kommer att hjälpa till att föra fram filmer." (HYNEK PALLAS)

"Redaktionerna har satt filmbevakningen mellan nöje och kultur, där det famlar efter luft." (HYNEK PALLAS)

"Om man kan göra biografen till en mini-filmfestival året runt, så tror jag att man kan komma långt." (MARIT KAPLAN re: bions roll som filmfrämjare)

"Man vänder sig till ALLA. Så marknadsför man nästan inga andra produkter." (CISSI ELWIN re: konservatismen i den svenska filmbranschen vad gäller marknadsföring av film)

"Det finns en väldigt utbredd konservatism vad gäller uppfattningen av vad en biograf är. Det kommer att kosta väldigt mycket pengar att omstrukturera biografens roll." (HYNEK PALLAS)

"Bio är en konstform i sig. Man vill kunna se en bio på plats, precis som man inte vill se en staty på internet.” (HYNEK PALLAS)

"Man måste se biostödet och stödet till lanseringen av kvalitetsfilmen som en kulturfråga (och inte som en enskild filmfråga). Det behövs mer pengar. De här filmerna KAN inte enbart existera på kommersiella villkor." (CISSI ELWIN re: ”kvalitetsfilmen”)

"En filmklubb (som i Danmark) ... Ja, jättegärna, men jag tror inte att SFI kan bestämma det, i en värld där det är SF som behöver ta det beslutet." (JAKOB ABRAHAMSSON)

"Jag tror att filmen hade blivit marginaliserad. Jag tror på den här samverkan mellan branschens kunniga aktörer och ... Jag skulle tycka det kändes ganska otryggt om filmen var utlämnad åt politiska beslut." (CISSI ELWIN re: en helstatlig filmpolitik)

"Publiken är ju inte intresserad av huruvida filmen är digital eller inte, men är så det ibland låter vad gäller digitaliseringen (som en universal lösning)." (publikkommentar)

"Vi måste få samma slags publikarbete för bion och filmen som teatern har haft." (publikkommentar)

och, avslutningsvis, så är kanske följande fråga som ställdes av JANNIKE ÅHLUND den viktigaste i sammanhanget, i alla fall vad gäller symboliken i det.
"Kan man göra det sexigare att gå på bio?"

samt, en personlig kommentar: i diskussionen om visningsfönster, festivalers roll och olika distributionsfönster under det andra seminariet för dagen, så är det nog lite märkligt att ingen nämner det faktum att en av våra svenska filmfestivaler (UMEÅ INTERNATIONELLA FILM FESTIVAL) gick i graven i slutet av 2007.

cinemix #4

jag frågar MIKAEL (BUNDSEN) varför han har kommit hit. jag är nyfiken.

"Mest av allt vill jag se om det är lika deprimerande som det brukar vara. Alla är så pessimistiska vad gäller svensk film idag. Jag var på filmhögskolans 10-årsjubileum. Alla var jättepessimistiska. Alla var negativa. Det verkade inte finnas en morgondag för svensk film."

en morbid fascination är kanske en lika bra anledning som vilken annan som helst för en närvaro?

cinemix #3

alldeles efter att jag skrivit föregående inlägg och undrat var de unga regissörerna finns, anländer MIKAEL BUNDSEN, en av de ledande figurerna i det göteborgska filmkollektivet mjolken.com. han har tagit med sig ett stort anteckningsblock.

det finns kanske hopp, trots allt.

cinemix #2

första seminariet avslutat. den halvtimme jag bevistade var en väldigt svensk affär. stilla, tyst, korrekt och alldeles passionslös. inte en enda fråga från publiken. å andra sidan frågades det heller inte från scenen om det fanns någon som undrade över någonting. presenterat och klart.

samt, en stilla liten undran - var är alla de unga regissörerna? medelåldern är hög här. inget fel i det - det ska vara rätt personer på rätt plats vid rätt tid av alldeles rätt anlending. och nog för att en semantisk diskussion som bottnar sig i svensk films organisatoriska problem och bristande filmpolitik inte nödvändigtvis är bästa sättet att spendera en lördag på för unga konstnärer - men å andra sidan så är detta kärnan av det som angår oss och vår verklighet. det är presentationen av det som kommer utgöra vår framtid, faktiskt stöps. det är här våra kontaktmöjligheter till förståelse och påverkan finns.

kort efter seminariets avslutande stöter jag på en bekant, och vi diskuterar passionen kontra frånvaron av den, och hon påpekar att det är kanske inte är här passionen behöver finnas. "viljan finns, det tvekar jag inte på", säger hon, och jag börjar fundera över vad det är som särskiljer byråkratin från de faktiska utövarna. är det verkligen en så stor skillnad oss emellan? varför insisterar vi konstnärer på att särskilja oss från dem - ja, alla andra överhuvudtaget? är vårt självhävdelsebehov så enormt att vi hellre tar avstånd och särskiljer oss så att vi ska kunna höras och synas, än söker gemensamma referenspunkter och underhåller öppna kommunikationsvägar? vari bottnar vår bitterhet? varför ikläder vi oss en aktiv offerroll?

why not play nice and work for change from within?

cinemix #1

anländer nästan en halvtimme försent till festivalens första CINEMIX-seminarium. regnet faller ner och spårvagnarna gnisslar i takt med regnskvalpet. den nyinköpta caffe latten avlastar en viss närvarande sömnbrist som härstammar från invigningsfesten på TRÄDGÅR´N kvällen innan. SFI-dagen på RESPEKT på JÄRNTORGET inleds med ett samtal om den så kallade kvalitetsfilmens ställning och den nya ägarstrukturen på den svenska biomarknaden. frågorna ställs, men inga svar utlovas.

ny hemsida för 87

nu finns det en ny, internationell hemsida till min nya kortfilm "87", full med information om de deltagande, regissörsbrev samt bilder från filmen. besök den gärna här.

flammen og citronen: trailer

nu finns det äntligen en trailer till den danska storfilmen FLAMMEN OG CITRONEN, som jag under inspelningen i PRAG våren 2007 hade nöjet att följa under ett par dagar som extramaterial-fotograf tillsammans med ASGER LINDGÅRD. se den storslagna trailer här.

tankar/kg

arbetet med långfilmsmanusets tredje draft är över sedan en vecka - trots det går jag omkring som en manusförfattande zombie och vädrar blod mellan varje rad jag skrivit, mellan varje ord jag omstöpt och nervärderat. "det här kan inte vara riktigt bra", hör jag mig själv kväda mig med i mina mest ensamma stunder. "jo, där finns en stomme till något alldeles unikt", hör jag ett avlägset ego hävda.

just nu finns där bara en massa ord, en masse. ord som jag inom kort måste skiljas ifrån för att förlusta mig med nya. jag inväntar nya skamliga förslag med bävan.

imorgon

långfilmsmanuset är nu endast några timmar ifrån sitt tredje draft. ikväll och inatt begås det ett avslut som endast är en början. imorgon ges det över till de som har bättre översyn än vad mina insikter kan ge mig.

"87" får premiär i göteborg

"87", min senaste kortfilm med skådespelerskan IA GUSTAFSSON i huvudrollen, kommer få premiär vid den 31:a GÖTEBORG INTERNATIONAL FILM FESTIVAL. den är 16 min lång och är producerad av hepp film i samproduktion medANTON BENE FILM,
FILMCENTRUM SYD, FILM I SKÅNE och med stöd av SVENSKA FILMINSTITUTET.

filmen kommer att visas hela 6 gånger under festivalens gång - 3 gånger i kortfilmspaketet "Svenska Bilder 5" (klicka här för att boka biljetter), samt 3 gånger som utvald förfilm till den svensk-danska långfilmen "PRELUDIUM" (klicka här för att boka biljetter - seperat bokning för långfilmsvisningen).

inom kort kommer det komma upp en info- och press-sida för filmen, men tills dess kan man skåda de här bilderna från inspelningen, samt läsa det ursprungliga pressmeddelandet.