kärna

ibland vill man bara omge sig med människor som inser vad det är de ska förstå i sammanhanget.

att ha i åtanke

det är viktigt att debattera det offentligas anslag till den alltför bidragsberoende kulturen. nu senast har det debatterats kraftigt under REGION SKÅNEs budgetsammanträde inför 2008, läs här. men det är skillnad på att vara självkritisk och osaklig. när man vill skära ner regionens kulturbudget med 30% med den öppna motiveringen att det ska motverka "opassande" utställningar, såsom SVERIGEDEMOKRATERNAS representant vill, då blir saker problematiska. för visst kan resonemang föras om att vissa kulturyttringar endast är för en "elitpublik" - men då handlar det snarare om att man måste föra ett resonemang om anledningen till detta, samt det faktiska mervärdet.

SVERIGE är idag i mångt och mycket ett intellektuellt slutet land. på så vis lever vi i de vedertagna sanningarnas förlovade rike. mycket som bör ifrågasättas utsätts inte för en nödvändig debatt, medan de breda debatterna som förs ofta är missriktade, felformulerade och inte sällan initierade eller uppmuntrade för att avleda uppmärksamheten från de verkligt viktiga ämnena eller synvinklarna. detta är konsekvensen av att ett och samma parti haft maktinnehav i över sjuttio år och lagt tyngdpunkter på annat än individers behov av kulturell och intellektuell stimulans. därmed är alltså underlaget för de moderna kulturyttringarna också urholkat. de borgerliga "elitpubliker" (samt pseudo-borgerliga publikmedlemmar som består av vänsteranhängare med dåligt samvete för sina egna begångna klassresor) som idag finns, lever i en märklig symbios med de s.k. kulturarbetarna som är en väldigt homogen grupp med tydlig vänsterprofil. något annat är oftast otänkbart. undertecknad är nog en av få öppet borgerliga (liberal) kulturutövare i detta land.

men då man kritiserar det offentligas finansiering av kulturen och diskuterar "elitpubliker", bör det nog i ärlighetens namn nämnas att det är just medlemmarna av dessa "elitpubliker" (som demografiskt sett är övre medel- eller höginkomsttagare) som via sitt höga skattetryck i hög grad är med och själva betalar notan. därmed försätter man sig alltså i en fullkomligt groteskt snedvriden debatt som endast agerar som medlöpare för ett snedvridet politiskt egenintresse.

att kulturen sedan borde få nya möjligheter att bära sig själv, genom diverse incentiv på nationell nivå (tänk: Irland, kulturarbetares ständigt återkommande referenspunkt), är en annan men nog så viktigare debatt.

all kultur, det politiskt korrekta och det obekväma tillika, är gjord med avsikten att BREDDA VYER och SKAPA DIALOG. därför är det heller inte så märkligt att kulturen kommer i skottgluggen för ett parti som inte prenumerar på något av dessa honnörsbegrepp. med en sådan politik blir ett och ett aldrig något annat än noll.

transformer

omskrivningsprocessen är den mest angelägna. det är i den som stringensen anländer. rösterna mumlar inte längre utan talar högt och tydligt. rappakaljan försvinner. men framförallt - alla de där små vidlyftigheter man unnat sig i texten förtydligas i all sin omöjlighet. självhävdelsen blir helt plötsligt mindre intressant. när styckena förtydligas, passagerna kortas ner, replikerna försvinner helt och ögonblicken expanderar och andas mer än ens eget ego - det är då man skriver. punkten upp till det är bara ren notarieföring av tankar, idéer, behov och rena vanföreställningar. ombearbetningen och den ömt brutala behandlingen av texten är textens helt unika egenhet. man kan dekonstruera och underbygga och transformera och peka åt samma håll som man gjorde innan men på helt andra vis. det är i detta sammanhang jag trivs med mina egna nycker.

moriarty tells a tale of the southland

I doubt Richard can even distill the film into one thematic idea, and that seems to me to be a huge failing. If you listen to his various DONNIE DARKO commentaries, he becomes less and less sure what his film is about as he re-edits it, an occupational hazard, this rabbit hole of the era of the director’s cut special collector’s edition anniversary remasters.

reviewer MORIARTY at AIN´T IT COOL NEWS in a review of director RICHARD KELLYs latest film, SOUTHLAND TALES.

c.

det är märkligt hur stilla denna del av världen förhåller sig gentemot den övriga delen av dygnet, då den befinner sig någonstans mellan halv ett och kvart över fem på morgonen. gatljusen tävlar med skuggorna om tystnad och gör inte mer djävelskap än vad de själva vill. de senaste dygnen har ägnats åt ett försök att vända dem; man har färdats genom dem i hopp om att vända dem åt andra hållet men utan att lämna sin utstakade riktning. man ställer sig tvärs emot sin omvärldsrytm och börjar för första gången tro att man börjat hitta rätt. i ens huvud, omgiven av ens tankar i tron om någonting annat, någonting bättre, någonting alldeles annorlunda än det man aldrig riktigt haft, så finns det nu endast en klartänkt, suddig massa som håller en i handen efter att den sågat av ens arm.

på denna sidan av dygnet ringer inte telefonen; på denna sidan dygnet passerar inga bilar genom köket och det vandrar inga knackningar längs med ytterdörren; ljuset stör inte mitt privata mörker och till och med det inbjudande hummandet från kylskåpet försätter sig i nokturnalt tillstånd. inga röster från gatan. ingen stress om att nå människor i min bekantskapskrets angående diverse triviala och världsomvälvande ärenden. inga deadlines. inga psykosociala spel. inga lögner. inga obehagliga sanningar. ingen csaba bene perlenberg. bara, C.

vecka 48

måndag
avsluta akt 1 + 10 scener av akt 2-1

tisdag
fm, möte hbg.
em, svalöv.
kv, 10 scener av akt 2-1

onsdag
fm, möte malmö
em, möte malmö
kväll, 10 scener av akt 2-1

torsdag
putsa akt 2-1

fredag
fm+em, gästföredrag vid producentutbildningen i Ystad
kväll, 10 scener av akt 2-2

lördag
fm+halva em, 10 scener av akt 2-2
kv, nypremär av "silver star", teater teatrum, ystad teater

söndag
10 scener av akt 2-2
knyta ihop akt 2-2

herr dinter

"Livet är inte längd, utan bredd."

så säger min vän, dokumentärfilmsregissören RICHARD DINTER, som nog är mer fiktionsregissör än vad han själv anar.

hets

jag finner hela tiden nya vägar till smalare stigar. repliker tystnar och blir till uttryck - hela scener förmultnar och blir till enstaka ord medan karaktärerna träder fram allt tydligare ju tystare jag själv är. de tackar mig ödmjukt för att jag behandlar dem illa och ber mig om mer sinnesvåld. de hetsar mig till missgärningar och uppmuntrar till stordåd.

nattlig ingivelse

mail till min huvudskådespelerska till långfilmen, för en stund sedan:

"Jag tror förresten att jag har hittat NN (en karaktär, egen anm.). Det kom till mig för en liten, liten stund sedan. Det är dock en så pass galen ingivelse att jag tänker hålla tyst om vad eller vem, den eller det innebär ett litet tag till.

Enda anledningen till att jag är där jag är idag, är för att jag alltid har lyssnat på min egen intuition. I nio fall av tio har det lönat sig. Jag tror att detta är en av de där nio.

C."

violett

utanför rasar en blygsam höststorm. den blir plump i sina försök att agitera då den inte lyckas dra till sig min uppmärksamhet mer än på en perifer basis. på bordet har det orangea stearinljuset ersatts av ett bastant, fyrkantigt blockljus med mörkviolett hud. den brinner så andäktigt så. natten är morgonens försmak. den första akten håller mig fortfarande i sitt grepp. ljus om några timmar. den ska jag hälsa i vaket men inte nödvändigtvis klarvaket tillstånd.

ikväll

lägenheten försänkt i mörker. enda ljuset är från det orangea stearinljuset som är försvunnit om någon enstaka timme. då ersätts det med ett kolsvart ett. BEAR McCREARYS "ROSLIN AND ADAMA" från scoret till andra säsongen av "BATTLESTAR GALACTICA" varvar på repeat. ikväll blir jag klar med första akten av "MB". och det är en väldigt, väldigt vacker tanke.

malcolm mcdowell

"You're only as good as what they ask you to do."

actor MALCOLM McDOWELL about his acting career in general and acting in particular.

orange

återkommer hem i natten efter en kväll av de mänskliga mötenas afton, och märker till min förvåning att persiennerna är uppdragna. jag glömde dra ner dem innan jag i hast lämnade hemmet under eftermiddagen. jag har huserat i detta hem i mer än två veckor nu, och aldrig har jag haft persiennerna uppdragna nattetid. därför blir jag också så tagen av mängden ljus som strålar in från lyktstolparna utanför. det orangea stearinljuset som står på kaffebordet framför mig fungerar mer som en stämningsmarkör än att det fyller ett faktiskt behov som ljuskälla. inuti, och bortom, känner jag att jag är på väg att nå platsen där jag inte längre har ett behov av att bli nådd.

läsvärt in absurdum

VISIONER FÖR ETT NYTT FILSVERIGE 2020 på FUCKING ART HOUSE.

go lena!!!

ok. det måste sägas. jag kan inte hålla tillbaka längre. jag fullkomligt ÄLSKAR vårt rikes kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m). hon är ta mig faen den bästa kulturministern det här landet någonsin har haft. på ett år har hon varit mer trovärdig än vad hennes två senaste företrädare ens hade kunnat drömma om att ens försöka vara. till skillnad från MARITA ULVSKOGs anti-TV4-hysteri och LEIF PAGROTSKYs konstanta spring på premiärer och inte så mycket mer, så har vi äntligen en kulturminister som inte bara vågar ta ställning för kulturen, men också utmana den - inte minst den svenska filmsfären.

dagens intervju på filmnyheterna.se är något av det mest hoppingivande jag någonsin läst i avseende en svensk ministers fackkunskaper om det område den faktiskt basar över. kulturvänster, pyttsan.

bara nedanstående svar på kritiken om den så kallade trailern hon gjorde för SF säger allt.
– "Vad som hände var att SF skulle dra igång en satsning kallad Smultronstället – ett namn som man väl hade valt med anknytning till Ingmar Bergman – och då frågade de mig ifall jag ville invigningstala. Jag konstaterade att jag inte kunde, eftersom jag skulle sitta på ett tåg till Göteborg. ”Kan du spela in en hälsning?” frågade de. ”Gärna”, sa jag. Tron var väl att den skulle visas i anslutning till de här filmerna. Men SF hade väl kanske feltolkat, vad vet jag? Eller så hade vi inte kommunicerat ordentligt med varandra. Så SF visade det här på samtliga biografer. Min dotter som satt på bio någonstans ute i landet fick plötsligt se mamma på bioduken! Och kopplingen var ju inte solklar, för det här med Smultronställefilmerna i tablåerna var ju inget som var förankrat hos biopubliken. Så att det blev nog lite obegripligt, kan jag tänka mig. Själv tycker jag inte att det på något sätt var besvärligt, det att säga att ”Jag tycker att det är något som är bra”. Det måste jag kunna säga, lika mycket som jag tycker att det finns saker som är dåliga. Och jag har ju företrädare som har invigt både filmfestivaler och filmkomplex och annat i kommersialismens heliga namn. Man får inte ha den beröringsskräcken."

länge leve umeå filmfestival

SVERIGE är nu en filmfestival fattigare. UMEÅ INTERNATIONELLA FILMFESTIVAL tvingas gå i konkurs efter det att UMEÅ kommuns kulturnämnd beslutat sig för att dra in stödet. istället vill man satsa de pengarna på "filmens utveckling".

å ena sidan kan man anse det märkligt att man relativt drastiskt drar in kulturstödet till en filmfestival som drivits i 22 år. å andra sidan finns det kanske ett mervärde i att låta de pengarna gå till faktisk filmproduktion i UMEÅ-regionen. det är ett moraliskt avvägande - vill man ha ett regionalt visningsfönster med internationella amibitioner en gång per år eller vill man stödja de faktiska filmarna i regionen - om det nu är det som kulturnämnden avser använda pengarna till, vilket i dagsläget är högst oklart.

i en perfekt värld borde det ena rimligtvis inte utesluta det andra.

lyssna

idag idkar jag samtal med min text.

brännö & filmsällskaps betydelse

morgonfärja från lilla BRÄNNÖ i GÖTEBORGs södra skärgård in till SANDHOLMEN - kvällen innan anlände jag i mörkret, och det är först nu som jag kan se hur makalöst vackert här är. femton minuter bort finns storstaden och det känns som en evighet bort. vattnet skiljer stressen från livet. kvällen innan begästar jag för första gången BRÄNNÖ FILMFESTIVAL, i år anordnat för andra gången av BRÄNNÖ FILMSÄLLSKAP. mitt på ön, som har 800 året-runt boende finns BRÄNNÖGÅRDEN, där publiken samlats under dagen för att se både fiktion och dokumentärt, experimentellt och mainstream, kort och långt. tidigare på dagen visades min vän RICHARD DINTERs kraftpaket till film "MIN KROATISKA NÄSA". "VÄSENPUMPEN" visas som sista programpunkt, och det är en av de mysigaste visningarna jag någonsin har haft av filmen - i publiken sitter det ett 40-tal människor bland de levande stearlinljusen och efteråt, när jag svarar på frågor om den, så slås jag av tanken om en oanvänd resurs. de lokala filmsällskapen i vårt land är en filmskapares bästa vän, och kommer få en allt viktigare kulturpolitisk roll att spela i ett distributionslandskap som bestäms av allt större och trögare massor. för mitt ibland all misär med finansiering, TV-kanaler, regionalt och nationellt filmstöd och annan rappakalja, så kommer det privata initativet att spela allt större roll. för när det finns ett DVD-utbud av filmer som aldrig förr, och filmer från fjärran delar av världen finns tillgängliga via endast ett par knapptryck, men då det TROTS ALLT är svårt för den independentbaserade filmen att nå sin publik, för att publiken inte finner den i den marknadsföringsmässiga slakten, så tror jag att det är det personliga tilltalet och mötet med filmskapare och skådespelare som kommer möjliggöra ett vidhållande av ett diversifierat utbud. får publiken ett unikt tillfälle att träffa de inblandade så överträffar det allt eventuellt extramaterial på DVD-utgåvor eller bekvämligheten i en väl utrustad hemma-biografanläggning.

för den enskilde filmskaparen kan ett besök vid en lokal visning vara viktigare än ett positivt besked från en filmkonsulent eller samproduktionsaktör. för det är i kontakten mellan människor som insikten kommer om VARFÖR det är man gör det man gör - berättelser om människor, för människor, med människor.

de lokala filmsällskapen är svensk films framtid vad gäller den lilla stora filmens fortsatta visningsmöjligheter. det är jag övertygad om. men det förutsätter också att det skapas incentiv för de ideella krafterna och att de tillåts utvecklas på ett vis som inte skapar onödiga stressmoment. filmsällskapen ska fortsätta vara platser för eldsjälar att mötas och arbeta tillsammans i det lilla, i tjänsten av det stora.

inslag i "sverige" om 'pumpen'

kulturprogrammet "SVERIGE!" visar på söndag kväll, den 18:e november, ett inslag om "VÄSENPUMPEN". kl. 18.15, SVT2. inslaget är en omarbetning av det "MÅNDAGSPORTRÄTT" som gjordes till SVT SYDNYTT för någon vecka sedan, och består av helt nytt, tidigare oanvänt, material.

inte missa!

(programmet kan ses på SVT Play från ca. 20:00 på söndag kväll och 30 dagar framåt.)

region skånes kulturstipendium anno 2007

"Csaba Bene Perlenberg från Landskrona är en filmregissör och manusförfattare som med sin film Väsenpumpen väckt uppmärksamhet på Göteborgs Filmfestival. Filmens mänskliga drama gestaltas med konstnärlig integritet och känslighet för filmmediet. Region Skånes ger ett kulturstipendium på 25 000 kronor till en ung talang som visat förmåga till starkt personligt filmberättande."

REGION SKÅNE och KULTUR SKÅNES motivering till utdelningen av ett av sex kulturstipendier, tidigare idag på INKONST i MALMÖ.

läs mer på KULTUR SKÅNES egen hemsida här, samt i HELSINGBORGS DAGBLAD och på LANDSKRONA DIREKT.

nya serier

avklarat: första avsnittet av "GOSSIP GIRL". helt klart överreklamerat, och det saknar "THE O.C":s briljans både vad gäller det sociala patoset, manus, repliker, och inte minst skådespelarnas engagemang (för att inte säga total avsaknad av trovärdiga och sympatiska karaktärer). men i avsaknad av någon annan riktigt sjaskig ungdomssåpa att rensa hjärncellerna med, så får det duga för i alla fall några avsnitt till.

en annan TV-serie som jag fastnat för är FX´s "DAMAGES", specialskapad för GLENN CLOSE. sjunde avsnittet är på ingång. glädjande nog är det TED DANSONs underbart ondskefulle ARTHUR FROBISHER som det slår gnistor om - på så vis fyller han samma funktion som STANLEY TUCCIS makalöst mångbottnade RICHARD CROSS i första säsongen av "MURDER ONE". "DAMAGES" använder sig av en spännande "reversed-dramaturgy" som är intressant. helt klart sevärd.

02:33

halvvägs in i morgonen återvänder jag till min stora fina röda soffa och grubblar på de tre akter jag sammanfogade tidigare ikväll. när manusförfattaren har större problem än de karaktärer man ingjuter liv i, är det läge att ta sig en nattamacka och översockrad nyponsoppa och motstå strösurfningens irrläror. oron kastar större skuggor än välmeningens banaliteter.

outtalat

jag sysslar inte med karaktäriseringar, men gärna kanaliseringar. karaktärerna är våra outtalade förhoppningar om förståelse av det oförståeliga.

ghent

this past weekend was spent in GHENT, BELGIUM. I was invited to be a jury member @ the international ONE MINUTES JR film festival. here a picture with me together with my fellow jury member DANIS TANOVIC, director of the 2002 Academy Award Winner for Best Foreign Film, "NO MAN´S LAND".

more pics can be seen on FACEBOOK.

GUNNAR BERGDAHL, kulturredaktör vid HELSINGBORGS DAGBLAD, skriver idag en alldeles fenomenalt fin krönika med titeln ROY ANDERSSON OCH DEN SVENSKA FILMENS FRAMTID.

musikvideor

jag spenderar just nu oförskämt mycket tid med att närstudera musikvideor. återkommer inom kort med en personlig favorit-lista.