snart...

och idag besöktes inspelningsplatsen...

grundläggande

det tog mig tre timmar att få ihop drygt tre sidor av karaktärsbeskrivningen till min huvudkaraktär i min kommande kortfilm (mer info kommer inom kort). men det var det värt. väven är spunna mellan karaktärerna; de som vi inte ser och aldrig kommer få se heller, och den som vi ser en liten del av under en väldig begränsad tidsperiod i dess liv.

trovärdighet handlar inte om en komplett översikt över helheten, utan om stöpningen av detaljerna som för med sig insikt om det begränsade - det vi kan ta till oss och skapa användning för.

teaser

det drar ihop sig till nästa kortfilmsinspelning nu...

emma om 'pumpen'

filmskribenten EMMA GRAY MUNTHE skriver idag på sin blogg om "VÄSENPUMPEN". hennes inlägg kan läsas här.

vilks verk(lighet)

ett par rader om konsten, konstnärlighet, yttrandefrihet och ren feghet: omtalade LARS VILKS har i dagarna blivit ännu mer omtalad. inte för någonting han gjort (egentligen) utan för någonting som han inte verkar få göra. VILKS har, säga vad man säga vill om det, alltså målat en serie bilder där islams profet Mohammed har gestaltats som en rondellhund. med bakgrund av den danska härdsmältan för något år sedan, som faktiskt orsakade ett flertal dödsfall under upplopp i diverse delar av den muslimska världen, har det funnits oro bland ett flertal olika svenska forum (utställare) för att ställa ut VILKS verk. man anser sig inte kunna garantera säkerheten. så långt har en liten, begränsad grupp fanatiker lyckats nå med sin skräck att de påverkar en svensk utställning.

nu träder dock HOOMA ANVARI, sekulär muslim och bloggare fram, och säger att han är beredd att ta ansvar för en utställning. det hedrar honom.

det finns ett par saker som är angelägna i den här diskussionen: för tre utrikesministrar sedan, så blev en liknande fråga dennes fall (även om det var ett svepskäl för en tidigare inkompetens.) så stor var rädslan för en debatt om fanatism och yttrandefrihet, att hon hellre idkade censur än yttrandefrihet. på så sätt var ju hennes handling i linje med hennes samlade gärning. det visar på att det finns en offentlig konfrontationsrädsla som måste ifrågasättas.

en annan aspekt är att det nu är en bloggare, som dessutom råkar vara, om än sekulär, så muslim, som står upp för en sak som han inte ens nödvändigtvis håller med om. det visar på att bloggen är, bortom majoriteten av bloggar som är meningslöshetens förespråkare, grogrund för demokrati och en fri diskussion. och det visar på att HOOMA ANVARI är en mycket intressant människa.

en annan aspekt är ju givetvis LARS VILKS själv. anledningen bakom tilltaget bör ifrågasättas, men han har satt sig själv och sitt verk, samt en väldigt massa människor omkring honom, i den positionen att han inte kan annat än försvaras. verken måste få ställas ut. sedan får verken gärna slitas sönder och samman i en intellektuell debatt, för det är så det fungerar i ett liberalt och civiliserat samhälle. en konstnär måste alltid vara beredd att ta konsekvenserna för sina gärningar - det är en utopi att föreställa sig att man som konstnär har gärningsmässiga frikort eller kan verka bortom eller bredvid en i övrigt verkande situation.

men det blir en fullständigt absurd och orimlig debatt om vi diskuterar ett konstnärligt verks vara eller icke vara om vi överhuvudtaget inte får en möjlighet att själva se dem.

falsk marknadsföring

jag vet inte vilken redigerare det är som klippt SVT:s nya promotional-trailer för TV-serien "STUDIO 60 ON THE SUNSET STRIP" som har premiär på onsdag kväll kl. 22.00 på SVT1 - men inte är det ett bra jobb. det ger bilden av serien som någon slags idiotisk Hawaii-serie, när det i själva verket är en av TV-historiens främsta segrar. geniet AARON SORKIN, som även skapade och skrev merparten av "THE WEST WING", har skapat en serie där han driver med sin egen bransch så till den graden att straffet blev en kancellering efter första säsongen.

en mer välskriven, snyggare, intellektuellt stimulerande och direkt underhållande TV-serie finnes ICKE på någon TV-kanal just nu.

INTE MISSA!

väsenpumpen/the walk in competition in hungary

VÄSENPUMPEN / THE WALK has been selected for OFFICIAL COMPETION at the 4th CINEFEST 2007 in HUNGARY, between 16-23 september. the film will be shown in the LONG FEATURE FILM category. this is the 2nd film festival where the film has been accepted for competition; NORDIC PANORAMA in Oulu, Finland, is the other.

confirmation is available here.

tentaplugg

mellan idag och fram till den 23:e augusti gräver jag huvudet i böckerna och tentapluggar. därför kan det bli lite sparsmakat med inlägg fram till dess. detta kan kompenseras med att avslöja att det kommer en hel del roliga tillkännagivanden här, inom kort.

lästips

amerikanska tvguide.com har en intressant artikel
om hur kabelkanalerna i USA omdefinierar normen för vad som är möjligt att visa i TV-serier.

SYDSVENSKA DAGBLADET har en hel rad intressanta texter, bl.a. om vad som händer i programmet som sätts av LUNDS STUDENTERS FILMSTUDIO nu i höst, bl.a. med besök av ROY ANDERSSON; MARTIN ANDERSSON skriver en intressant krönika med titeln KVALITETSFILMEN I SCHACKMAT.

och så finns där en fin featureartikel om den nya inriktningen som FANTASTISK FILM FESTIVAL är på väg mot.

i SVENSKA DAGBLADET kan man idag läsa om att SF nu lovar att satsa på utökad visning av ”kvalitetsfilm” under ett helt nytt varumärke. som vanligt möts alla nya initiativ av en veritabel klagomur.

i samma tidning finns det även en intressant artikel om biografdöden i hufvudstaden. den kan läsas här.

marie på direkten

veckans profil på LANDSKRONA DIREKT är MARIE ÖHGREN, biografägare till BIO MAXIM i LANDSKRONA (min "hemma-bio"). läs artikeln här.

ny filmartikel

det var ett tag sedan min skribentgrund kom till sin rätta vad gäller presspublikationer, men nu är det i alla fall en (tillfällig?) ändring på det. i dagarna kommer det fjärde numret ut av tidsskriften UNIQUE GENERATION. däri skriver jag en featureartikel om betydelsen av både TOM CRUISE och den tjeckiska filmindustrin för "det mest västorienterade" av de forna öststatsländerna. har du tur finner du kanske UNIQUE GENERATION i en butik nära dig!

sanning eller konka?

det senaste pressmeddelandet från SVENSKA FILMINSTITUTET har följande som SUBJECT-LINE och huvudrubrik: "Svensk film erövrar världen". wow. liksom.

ff #1

det är de små detaljerna som visar den stora helheten, som förankrar det förtrogna och som i sin tur lossar den last man vill bli av med för resten av livet.

spenderar dagen med att skriva klart det sjätte draftet av den kortfilm som jag hoppas kunna spela in i december månad. kodbeteckningen för projektet är "ff". och när jag nu arbetar med det för första gången på flera veckor, efter diverse datorhaveri och allmän sommardepression, så finner jag små revor som jag märker att man kan fylla med mer innehåll; mer detaljer; mer mening; mer berättande.

processen gör mödan värd. det är vägen till processen som är det jobbiga. har man bara kommit igång, så är resten förhållandevis givmild.

filmdebatt i horisonten?

de direkta faktumen åsido, så verkar de två största nyheterna på senaste tiden i film-Sverige, INGMAR BERGMANs bortgång och ASTORIA (SANDREWs) och TRIANGELFILMs kollaps, leda till en mer vital, välbehövlig och framförallt EFTERLÄNGTAD ny filmpolitisk debatt. till detta tillkommer så även förra veckans ARNGATE. i lördagens SYDSVENSKA DAGBLADET skrev journalisten BJARNE STJERNQUIST om sin syn på ASTORIAs/TRIANGELFILMs hädangång. intressant läsning.

only in landskrona

det är de minsta städerna som ruvar på de största överraskningarna. det här hade jag själv inte en aning om. läs dagens artikel Borstahustjejen som blev i Italien i dagens LANDSKRONA POSTEN/HELSINGBORGS DAGBLAD.

hm?

trots att besöksstatistiken talar sitt eget tydliga & klara språk, så blir jag lika överraskad var gång som någon säger till mig, ansikte till ansikte, att de läser min blogg. ridån mellan bekväm världsfrånvändhet och akut konfrontation är tunn och skrynklar sig ogärna.

vad tycker DU om den här bloggen?

själasår

det kommer punkter i livet då man fullständigt slits ur sina sätt och sina invanda mönster. då näten man omger sig med smulas sönder och då man faller uppåt. hårddisk-krascher är sådana punkter. för några veckor sedan somnade min sedan några månader knackiga laptop in. det mesta fanns säkerhetskopierat, men inte två av mina mest aktuella manus och däromkring liggande arbetsmaterial. den aktuella kortfilmen som ska ut på diverse insititutionsrundor inom kort, samt arbetsmaterialet kring och det allra senaste synopsiset till mitt långfilmsmanus försvann i processen. tungt nog, alltså.

men då jag införskaffar mig en alldeles ny laptop, så tar det endast en vecka innan även den hänger sig. eller rättare sagt, dess operativsystem. windows FUCKING vista. att ett multinationellt företag överhuvudtaget har mage att släppa ett sådant program som gång på gång hänger sig och är direkt användarfientligt visar endast på vilken särställning multinationella företag anser sig ha. och då förlorade jag helt och hellet det NYA draftet av kortfilmsmanuset som jag kämpat med i en hel vecka efter det att jag fått min nya laptop.

jag försöker i min stilla frustration föra något slags resonemang om att det finns en mening med allting och att de manus som jag i slutändan kommer att skriva kommer vara så mycket bättre än de som jag redan skrivit eller påbörjat, eftersom jag då skulle vara fri från rigida strukturer och invanda föreställningar om hur jag varit övertygad om att manuset måste ha och innefatta. att min nyfunna och påtvingade frihet skulle bekosta nya berättelser med nya infallsvinklar, och att det som jag skriver från denna punkt endast är de bitar som faktiskt var värda att komma ihåg, tagna direkt från minnet som de skulle vara. att allting skulle bli så förbaskat, himla mycket bättre.

men just nu har jag en indirekt längtan efter att inte vilja tänka positivit. för mitt hat och förakt för windows FUCKING vista överskuggar allt. detta förbaskade program och företag som har förstört så mycket för mig och mitt arbete förgiftar mina tankegångar och gör mig svag.

och eftersom macintosh i sig är ett fullständigt obegripligt och ännu mer användarfientligt program än vad windows vista är, så drar jag mig nu mot de sälla linuxmarkerna.

arn

om det senaste dygnets ARN-decable mellan SVT och SF behöver det inte sägas så mycket - helt enkelt av den anledningen att jag inte har ett dyft om vad det är som pågår. då är det också förmätet att anta en åsikt och inta en positionering. dock skriver AFTONBLADETs JAN-OLOV ANDERSSON en intressant text om det idag, som kan läsas här. och i dagens EXPRESSEN ges det en delvis annan bild av situationen, som kan läsas här.

trailern ser dock jävligt maffig ut.

UPPDATERING: via EMMA GRAY MUNTHE's blogg SHOOT ME WHILE I'm HAPPY
har har jag hittat denna text av MARTIN JÖNSSON i dagens SVENSKA DAGBLADET.

dessutom har nu bloggen BETA ALFA myntat uttrycket "ARNGATE". it just keeps on getting better and better.

oviktigt i sammanhanget men inte desto mindre underhållande för den sakens skull, är ett blogginlägg med titeln "A real bad story can of course not be a quality film".

mer sådant

FILM STOCKHOLM och botkyrka kommun startar upp ett nytt växthus för unga och oetablerade filmare (ålder: 16-30). långsiktighet verkar vara ett honnörsord. FILM I SKÅNE, FILM I VÄST och nu i hufvudstaden. det går åt rätt håll!

läs mer här.

publikreaktioner?

om Du befann dig i publiken under visningen av "VÄSENPUMPEN" vid Lilla Filmfestivalen i Båstad under torsdagen, så får Du gärna skicka iväg några rader om dina tankar kring filmen och samtalet efteråt. skriv gärna om du godkänner publicering på denna blogg eller om dina tankar är reserverade åt skådespelarna och filmskaparna allena. tack på förhand!

med publikens lov

att möta sin publik i anslutning till, eller efter, ens visning är något som har kommit att innebära en oerhört helomslutande upplevelse för mig. jag minns sällan vad jag har sagt eller svarat på efteråt, då jag kämpar med att inte bli helt betagen av alla de starka känslointryck som går in och ut ur mitt medvetande medan jag försöker formulera mig. det är en upplevelse som gör en ödmjuk inför sitt kall och breddar perspektiven om i vilket sammanhang man som filmskapare verkar i.

när man som regissör eller reagör (min benämning på yrkeskategorin "skådespelare") har en möjlighet att möta sin publik efter den begångna visningen, så tror jag att det fyller ett dubbelt behov. det hjälper publiken att landa i sina tankar och sina känslor och inte släppas vind för våg ut ur salongens kompakta inre, och det hjälper filmskaparen och de medverkande att reflektera över det de själva varit med om - en upplevelse som man oftast drar sig för att konkretisera, i rädsla för att dekonstruera och därmed befläcka en känsloupplevelse som i allra högsta grad definierat en under den aktuella stunden, och delvis även efteråt. men i denna reflektion ligger även det som berättigar oss att stå inför vår publik.

ens egen tolkning av ett skeende och sakers natur är aldrig definitiv. det är detta vi tar med oss ifrån våra publikmöten. det är detta som vi är så tacksamma för, och i ständigt behov av. denna fina publik. om detta tänker vi mycket på. om vårt ansvar, om vår rätt och vår skyldighet. en publiks reaktioner förpliktigar oss att ta oss själva på allvar.

osorterade tankar

förrättningen av ens första besök någonsin på årets upplaga av LILLA FILMFESTIVALEN I BÅSTAD kommer att få direkta uppföljare. den intima atmosfär som råder bland festivalbesökarna i och mellan visningarna; den varma stämningen för de besökande regissörerna och SCALA BIOs underbara salong, för att inte nämna ett inspirerande ledarskap av ULF BERGGREN imponerar och påminner en om att det finns mer i film-Sverige än det man trodde fanns. fler intryck kommer under morgondagen. en hel del måste smältas under stundande nattliga sömnaktiviteter.

ny intervju i kvällsposten

idag publicerar KVÄLLSPOSTEN KULTUR, via ANDERS E LARSSONs försorg, en intervju med mig. läs den gärna här.

filmfestival idag

idag visas VÄSENPUMPEN på LILLA FILMFESTIVALEN I BÅSTAD. jag kommer vara på plats i och kring BÅSTAD under hela dagen.

nordic answers

in anticipation of the NORDIC PANORAMA FILM FESTIVAL 2007, where "THE WALK" (Swedish title "VÄSENPUMPEN") has been selected to screen at the newly founded NEW NORDIC VOICES section, a poll has been submitted to all of the participating directors. below are my answers to their questions. if nothing else, it can always fill up some much needed blog space...

1. How do you see the present state of short film in Scandinavia?
I believe the quality to be very cyclical. Periodically, the films are either strong in regard to subject matter, but flawed regarding the form. It is seldom that these two factors are combined flawlessly. But that could of course also be said about the majority of feature length films.

2. How has it changed in the past years?
The so-called "digital revolution" has created an abundance of handheld crap in short films. This, in combination with an overuse of cuts, has shaped the audiences views on short film as something that is not so much an artform, but rather a medium. But, again, the same could be said about the independant feature film scene.

3. In your oppinion, what is the future of short film in Scandinavia?
Short films will always be an intermediary stop on ones way to feature film production. However, there are tendencies that indicates that young directors will be forced to stay in the "short film swamp" much longer than before, having to do short after short before they are entrusted to helm a feature film production. The ledge to feature films have been raised due to fear of failure.

4. Anything else you want to mention about the subject?
Short film production is a messy and complicated affair. There is a concrete lack of profit, and the directors are usually forced to make compromise after compromise. But there´s a point to all of this - if you manage to get through these first, frustrating years, then it is more or less inevitable that you will be able to get to your feature sooner or later - and you will be bloody well equipped for it in regards to experiences and a preferential no-bullshit mentality. Don't give up. If you do, you never deserved to do that feature anyway. Harsch, but true.