onsdag, maj 09, 2007

round #2

ibland vandrar sinnet långsammare än viljan, ty viljan har en lika korrumperande kraft som den har en motiverande funktion. när jag nu påbörjar arbetet med det andra draftet av långfilmsmanuset, efter ca. tre månaders frånvaro från dess världar och idéer, dess stämning och ton, dess människor och öden och allehanda utvecklingar, börjar jag med att sakta läsa mig igenom allt kring-material som samlats i olika hörn av min in-box och diverse mappar och utskrifter och text-meddelanden i min mobiltelefon; mail där konversationer förts mellan de olika inblandade parterna; gamla blogginlägg och den ständigt svällande projekt-Bibeln. det första manusutkastet vågar jag fortfarande inte riktigt ge mig i kast med. inte innan jag stålsatt mig. men det kommer, det också. och sakta men säkert nås jag av små impulser - jag påminns om att min historia lever. den andas och den utmanar mig att försöka fånga och definiera den, eftersom den verkligen vill bli berättad.

berättelser som inte förändras för var ansats till definition är inte riktigt redo att bli tagen på allvar.

Etiketter: , , , ,

lördag, maj 05, 2007

motionless emotion

the English word 'emotion' holds a double meaning in relation to the art of cinema. on one hand, any form of emotion in an actors performance, a delicate framing, a supporting music que or a well placed cut, creates a resonance in the audience's reaction to its portrayal. but on a much more basic level, the very construct of the actual word 'emotion' signifies its importance to the cinematic elements: 'e' and, more importantly, 'motion'. when we feel, something is, quite evidently, in motion within ourselves. when an individual experiences an emotion, there is a factual transference between one sort of state of mind, to another: a form of flux. this, in turn, creates yet another movement, which is the consequence of the first one.

all movements echo and breed new patterns of movement. and, hopefully, a well deserved emotion, as well.

Etiketter: , , , , ,

söndag, mars 04, 2007

odling

då tårmakaren (manusförfattaren) odlar sanningsrankorna (dramat) under det medvetnas förseglade yta (skrivarpassion) och tror sig kunna skörda fältens belöning utan att skära sig själv i plogens vassa kanter, missräknar han sin egen betydelse under säsongernas begränsade utrymme för när vissa grödor kan odlas och inte. dessutom är vissa rankor ogiftiga. dessa bör man undvika.

Etiketter: , , , , , , ,

söndag, februari 04, 2007

notering #1

starka berättelser bottnar i kontrasternas grymhet. men vad om kontrasten i tillkomsten av samme berättelse - i mötet mellan det manustekniskt kalkylerade och författandets intuitiva ingivelser?

Etiketter: , , ,

lördag, januari 20, 2007

samlarskapet

auteuren värderar det som voyeuren gör gällande existerar. i våra skrymslen frodas de skuggbitar vi slitit av från våra Berördas närhet och växer igenom skaltyget som aldrig riktigt passar, trots att det skurits enkom för oss. av det vi bär med oss tilldelas vi en del, vi stjäl en annan, något kanske vi lånar och majoriteten tar vi själva. vissa bitar är stora, andra är små; en del skarpa, men mycket är trubbigt och vagt och tynger ner oss; vissa viskar medan andra tystar omgivningen; erfarenheterna, de vi tror oss vara med om och vara förtjänta av, och de som anslår följe med oss på vår irrfärd, är en del av det hantverk vi låtsas vara vårt konstnärsskap. detaljerna är förnimbara bakom helhetens tragik. nomaderiets rastlöshet till trots; detaljernas osorterade arkiv skapar stringens i de buckliga korridorerna.

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

tisdag, december 26, 2006

juldagsbild #1

CHRISTOPHER NOLAN´s "THE PRESTIGE". från regissören till dramaturgiskt säkra och stilistiskt underbara "MEMENTO", "INSOMNIA" och "BATMAN BEGINS". med HUGH JACKMAN, CHRISTIAN BALE och MICHAEL CAINE - samt med en DAVID BOWIE i sin livs rollprestation. en berättelse satt i 1900-talets början. om två illusionister som tävlar om varandras publik, och om mörkret som följer på de ödesdigra konsekvenser de tar. en film med den ovanliga dramaturgin att låta två karaktärers synligt uppenbara relation vad gäller protagonist-antagonist-konstruktionen, skifta. en metafilm om filmskapande - om att ifrågasätta det man tror att man ser. om att det enkla ibland är mer komplicerat än det tillsynes mest invecklade förhållningssättet. och där JACKMAN och BALE verkligen visar att de är två aktörer med kapacitet för djup och mänsklighet. en film som utmanar sin publik - och som är precis så smart som den själv vill vara. uppfriskande. thank you, MR. NOLAN.

Etiketter: , , , , , , , , ,