sanning och konsekvens

det finns ett ögonblick i varje inledningsskede av ett projekt, innan det att ett ord skrivits, innan ett ord yttrats och innan en bildruta befläckats. det är inte stunden då man nås av idén, för det ögonblicket kan och bör man aldrig lita på eftersom det är ett afrodisiakum av självförnekelse. istället är det stunden och steget efter det, då man inser att "det här kommer att bli ett fantastiskt projekt". man ser början och slutet på projektet redan innan man ens börjat arbeta med det, eftersom det är det en regissör gör. regissören bestämmer hur något börjar och hur något slutar. allt däremellan har regissören mod nog att låta hända av sig själv. så ock, och inte minst, i den dokumentära tappningen. och när man nu står inför sitt andra dokumentära verk, innan det första ens har färdigställts men långt efter att det borde ha gjort det, så är det ett risktagande olikt något annat. ett fiktionsverk är dömt att misslyckas redan från början, eftersom det aldrig kommer kunna bli den sanning man eftersträvar, utan endast någon slags variant utav det, just för att det aldrig var en sanning till att börja med. men en dokumentär gestaltning är vad det är, just för att det inte är något annat.

en cinetekniker väljer inte att åstadkomma magi - han ber om tillåtelse att ikläda sig en skuggas skrud.

G O L E M (shortplay)
by Csaba Bene Perlenberg

INT. KITCHEN, APARTMENT - NIGHT
A male hand uses the handle of a KITCHEN KNIFE to BEAT a piece of meat, so as to soften it up.

INT. TV-AREA, APARTMENT - NIGHT
DAVID, 24, sits and watches TV. He's eaten dinner; the plate is in front of him on the table. He's nodding off.

A LOUD KNOCK, followed by several more, is heard from the other side of the APARTMENT DOOR, from out in the hallway.

David COMES TO LIFE. He looks at his watch. 23:46. He hesitates to get up, but makes up his mind when yet another group of HARD KNOCKINGS are heard, this time sounding as if fists were beating on the door. He MUTES the TV, and HURRIES to the door and presses his face against it, looking out through the peephole.

A WOMAN, 30-something, is turned with her back against us, looking out toward the stair house.

She TURNS AROUND. Her face is BLOODY and BATTERED, and she's BANGING on the door yet again, constantly looking over her shoulder.

David QUICKLY unlocks the door and opens it. She FALLS into the hallway, crashing to the floor. She looks up at him, pushes herself up, SLAMS the door shut and locks it. She also switches the light-switch off, and the corridor falls into DARKNESS. The FLICKERING LIGHT of the TV lits them both.

She takes a deep breath and slides down to the floor again, with her back leaning towards the door. Blood is dripping from her face.

David doesn't know what to do. He stares in disbelief for THREE SECONDS, before he slowly kneels in front of her to take a closer look of her wounds. Her left eyebrow is cracked; she has bruises which look like handprints on her throat, and a big bruise on her cheek. A moment of pause.

Another HARD KNOCK is heard on the door. The woman jumps about, of fear. David is a little bit shocked, too. She looks upwards, and presses against, the door. He opens his mouth and forms his lips to say something, but she signals him to stay silent by putting her finger against her lips.

MAN (O.S.)
I know she´s in there! Open the door! NOW!

They both look up towards the peephole. Fists are
hurled at the door. It shakes.

MAN (O.S.) (CONT'D)
I know you're in there! We're not finished, come out here! I need to talk to you!
(Beat.) (CALMER:)

Please. I just... I just need to talk to you. Please? Sweety?

David looks at the woman's bloody eyebrow, and then rises SLOWLY to look through the peephole. Halfway up, the woman GRIPS David's shirt, and tugs it downward. He looks down at her, and she adamantly shakes her head. His hand goes to hers, holding it, to comfort her. He stands besides the peephole, without yet looking through it, slowly moving his head so he
can get a look. The door shakes again, which makes David STOP. He looks down to the woman again. She shakes her head with even more resilliance this time. David moves his head towards the peephole.

MAN (O.S.) (CONT'D)
FINE! That was your last chance!

The LOUDEST and most VIOLENT BANGING on the door to date. David trembles, and doesn't look through the peephole. Instead, he looks down to the woman again. Her stare is cold, not reacting to the flowing blood. The man outside WALKS AWAY (footsteps).

INT. KITCHEN TABLE, APARTMENT - NIGHT
The woman sits with a stale demeanor on a stool. David is kneeling in front of her, wiping clear the blood from her face with a wetted piece of cloth. She doesn't react. He takes her hand and makes her aware of the fact that she has to press the cloth towards the wound, to stop the blood-flow.

He looks towards the hallway. There's an eerie SILENCE in the apartment.

David takes a deep breath and moves towards the phone. He picks it up, and starts dialing a number. SUDDENLY, he feels her hands on his arm, pressing the phone down to it's docking port, thus cutting of the call. She slowly shakes her head. David is FRUSTRATED, he want's to help her. Tears come from her eyes. He tries to comfort her by taking a grip
around both her arms. THEN, a LOUD KNOCK is heard.

She FREAKS and breaks away. David is shocked, since he doesn't understand what he did wrong. He tries to calm her down, but she BACKS away from him as he approaches her, moving towards the hallway. David shakes his head. It wasn't his intention to upset her...

Then, a CALM KNOCKING. The woman is thus trapped between the door and David. Another CALM KNOCK.

MAN (O.S.)
Are... Are you in there? I´m... I didn´t mean to... I love you, you know that.

(Beat.)

(CONT`D)
Don´t you?

David's look is switching back and forth between the woman and the door.

MAN (O.S.) (CONT'D)
I just need to talk to you. It won't happen again. It won't, I promise.

David walks towards the woman, inadvertingly driving her towards the door. He halts when he realises what he's doing. But she continues, backing towards the door. David shakes his head, saying "no, please, don't do it", with his expression.

She reaches the door. David is still halted. She looks down to the door lock, and then back up to David. Her hand goes to the lock, feeling it.

MAN (O.S.) (CONT'D)
I would never do anything to hurt you.

Her face.

(Beat.)

Davids face.

(Beat.)

Her hand UNLOCKING the door.

SMASHCUT TO:
BLACK.

absolute beginners

saturday night. SVETOZOR CINEMA in PRAHA 1. MOFFOM - the international music film festival had a director visit, acclaimed music video and documentary director JULIEN TEMPLE. the reason for his presence: the showing of his feature film "ABSOLUTE BEGINNERS" from 1985. the showing, according to MR. TEMPLE, was the first time in 20 years that he had seen the film. and, one must agree with the presenter, that the film has without a doubt aged well. the cinematography and the editing in the film, beats out much of what is shot and produced today. the film proved to be a critical and financial disappointment, leading to a stagnation of the British filmindustry and forcing MR. TEMPLE to flee his home country. it was the most expensive British production for it´s time, and it´s lackluster box-office had severe consequences. the film is, however, on the verge of a cult resurrection.

here are a few of MR. TEMPLEs post-showing, Q&A-comments:

- It was an attempt to take on the most unhip, at the beginning of the video-era.

- Punk killed it all off, and it was a way of looking at the end from the beginning.

- There was a big racist thing going on in Britain at the end of the 70´s, and the film was in part a response to that, with things going on in Britain.

- I´d like to think of it as a punk-rock musical, in a sort of way. (re: the film)

- Fantastic. They hated it. (re: the critical response)

- They rejected it before it came out, because it was so hyped up. (re: the films lackluster box-office)
- Which is always interesting, people rejecting something they haven´t even seen.
- Because it was a musical, and you weren´t supposed to make musicals. (re: why the critics rejected it)

swe film i PRAHA

den 1-5 november hålls den fjärde upplagan av SWE FILM har i PRAHA. då kommer man
visa ett urval av nutida svensk film för den tjeckiska publiken. bland annat kommer
foljande titlar visas: "FARVAL FALKENBERG", "HARRYS DOTTRAR", "SMALA SUSSIE" och
"FYRA NYANSER I BRUNT". dessutom hyllas den nyligen avlidne SVEN NYKVIST
(se detta blogginlägg ) och INGMAR BERGMAN med en heldag av program med ett
par av deras filmer.

bland annat kommer regissören HENRY MEYER ("FYRA NYANSER AV BRUNT") att närvara.

se mer info pa svenska ambassaden i PRAHA's hemsida.

trollflöjten ikväll

just nu pågår INTERNATIONAL FESTIVAL OF MUSIC FILMS har i PRAHA.
ikväll ska jag se INGMAR BERGMANS "TROLLFLOJTEN" från 1975.

barrandov studios

förmiddagen tillbringades vid BARRANDOV STUDIOS här i PRAHA. från att ha varit vaggan för den tjeckiska filmkatalogen har studion på senare år utvecklats till att vara en av EUROPAS mest attraktiva inspelningsbaser för amerikanska storproduktioner. bland annat följande titlar spelades in helt eller delvis, på eller med studion som bas, samt bearbetades vid olika faser, på BARRANDOV: kommande JAMES BOND-filmen “CASINO ROYALE”, “NARNIA”, “FROM HELL” ”A KNIGHTS TALE”, “DOOM”, “XXX”, “THE BROTHERS GRIMM”, “THE LEAGUE OF EXTRAORDINARY GENTLEMEN”, “BLADE III”, “RAVENOUS”, mfl, mfl.

som studenter på PCFE har vi vansinnigt generösa rabatter på deras enorma costume- och prop-department (samt vapenattrapper), som vi även besökte idag. t.e.x har de en hel avdelning enbart för gotiska kläder, och deras andra världskrigsavdelning är barnsligt fascinerande. man har även möjlighet att hyra en fullt rullande rysk stridsvagn.

en väldigt stor del av BARRANDOVs verksamhet består just av uthyrningsverksamhet från deras kostymavdelning, och med det utvidgade EU-samarbetet arbetar man tillsammans med flera andra EU-medlemsländer i ren skytteltrafik. en av de främsta kunderna är LETTLAND, och därmed även en av de största svenska produktionerna för närvarande. den kommande SVT-miniserien “SNAPPHANARNA”, som spelades in i LETTLAND och kommer TV-visas i julhelgen, och som är ett stort historiskt fältslags- och kostymdrama, kläddes av tjeckiska kostymansvariga.

och den största och dyraste svenska filmproduktionen någonsin, den kommande filmatiseringen av JAN GUILLOUs “ARN”, med inspelning i MAROCKO (substitut for JERUSALEM) och SVERIGE, bekläds även den med kläder från det tjeckiska kostymförrådet. en rolig detalj i sammanhanget är den kommentar som undslapp en av de anställda på BARRANDOV under vårt samtal: “I wonder if it’s (“ARN”, bloggarens anm.) not too expensive”…

let´s be honest about it

en filmskola har som första syfte att få majoriteten av deras elever att inse att de inte borde bli regissörer.

den döda vinkeln

senaste numret av VIDVINKEL, SVENSKA FILMINSTITUTETS nyhetsbrev om film och EU-frågor, har just landat i in-boxen. nummer 3/2006, för juli-september i år. på så vis fungerar det alltså som en rapportering om gångna ting.

de anti-liberala tongångarna svajar fritt. så här inleds stycket om TV-direktivet, med rubriken "Ännu liberalare reklamregler?"
"Många filmmakare i Europa är kritiska till liberaliseringen av reklamreglerna som EU-kommissionen förordar i sitt förslag till revidering av TV-direktivet, numera kallat Audiovisual Media Services Directive. Nu ser reglerna ut att bli ännu mer liberala."

själv har jag aldrig riktigt förstått regissörers inbitna motstånd till reklam i sina filmer. bl.a. VILGOT SJÖMAN förde ju en så kallad juridisk pilotkamp mot TV4 för att de sänt reklam i en av hans filmer utan hans tillstånd. för såhär är det: film är bäst på bio. så enkelt är det. film skapas inte främst för TV-mediet. om regissörer vill att deras filmer ska bli orörda, så får de och branschen arbeta mer på att fylla fler stolar i salongerna. jag tycker det är fräckt av flera av mina kollegor att de förväntar sig att ett forum som betalar för deras verk inte ska få göra ingrepp i verken för att underlätta visningen av dem. med underlätta menas alltså att de överhuvudtaget ska kunna visas. inga reklamavbrott, inga pengar. inga pengar, inget inköp av sändningsrättigheterna. ingen försäljning av sändningsrättigheterna, inga pengar till filmskaparna. inga pengar till filmskaparna, inga filmer. vad det här i grund och botten handlar om är vissa regissörers felriktade samvetsbetänkligheter om att de känner att de faktiskt till viss del betalas av reklamfilmerna. för mig är det väldigt enkelt - ju fler människor som ser ens filmer, oavsett i vilket format, desto bättre. om fler människor ser filmerna, desto större medvetenhet finns det om ens regissörskap och ens filmer, och därmed även ens nästa verk, eftersom man aldrig är bättre än sitt nästa verk.

SVERIGE har tillsammans med 11 andra medlemsländer i EU krävt ändringar i förslaget om ny TV-direktion. det är en missriktad protest. och en som i förlängningen verkar till att motarbeta ett levande filmskapande.

internal set joke #1

"Oh, fuck it. We´ll do it in post."

internal set joke #2

"Where´s the focus filter?"

internal set joke #3

"I think we´ll do it as a flashback scene."

snidning

det är först i krissituationer som man får ett ypperligt tillfälle att lära känna en medmänniskas sanna virke. vissa agerar fnöske, en del bryts som plywood, medan andra uppvisar finsnirligt, inoljat ekträ. en filminspelning kan likställas med en sådan situation där ens sanna virke testas. det finns en mängd olika anledningar till varför ett set kan vara kaotiskt (om man bortser från det uppenbara och strikt dogmatiska, att ledningen inte leder, eftersom felaktigt ledarskap inte är ledarskap); teknik kan strula, själva setet kan uppvisa oanade problem, utomhusinspelningar är ett risktagande varje gång, regissören kan vara ofokuserad och oförberedd, och den tekniska personalen kan vara begränsad av den teknik som finns tillhanda men även av sin egen brist på erfarenhet och kunskap. till syvende och sist är det ändock producenten och regissören, ibland en och samma person, som är ansvarig för den atmosfär som råder till följd av dessa hinder som uppstår. håller man inte täljkniven i rätt vinkel och använder rätt mängd kraft för att tälja stycket på rätt vis för att få fram den skepnad man strävar efter från den råklump av förväntansfull massa som man bearbetar, så kommer man att slinta och sätta kniven i pekfingret. och ju mer trubbig kraft man använder, desto djupare kommer såret vara.

det finns inget värre än en oanande regissör som upprepade gånger, ur en aldrig sinanande källa av orsaker, ständigt ber om ursäkt för sina misstag när det redan är allt för uppenbart att han åstadkommer dem. då blir ursäktandet ännu ett av dessa misstag. en annan källa till irritation kan vara när han insisterar på att använda teknisk utrustning, till exempel en dolly eller jibarm eller andra finurligheter, som varken han eller någon annan på setet har den nödvändiga kunskapen om och inte har haft tillräckligt mycket övningstid på. ett aktivt set är helt fel plats att öva på. experimenterande gäller endast de dramaturgiska aspekterna - börjar man experimentera allt för mycket och på en allt för brant sluttning med teknisk utrustning, så kommer man inte därifrån förrän bra långt efter den utsatta tiden.

regi-utbyte

det finns de som säger att det bästa sättet att lära sig hur man gör film är att se på så mycket film som möjligt. detta är felaktigt. att se film är nog det bästa sättet för att lära sig hur en film fungerar och varför man som publik förstår den. men filmproduktion lär man sig bara på ett set. on location. det är sällan regissörer har en möjlighet att på nära håll studera regins utövning. på ett teoretiskt plan kan man givetvis läsa hyllmeter efter meterhylla och gå på filmskola, men det är egentligen bara på ett riktigt set, där tiden är knapp och energin har ett bäst-före datum, som man får möjlighet att studera en regissörs beteende och tillkortakommanden.

och som regissör borde vi vara mer generösa med att bjuda in varandra på varandras locations för att ge varandra en pedagogisk möjlighet till perspektiv. det största hindret mot detta är givetvis regissörernas egna egon - samma drag som i andra sammanhang fungerar som personliga tillgångar. men det finns något primalt med att vakta sin hönsgård. ett hot mot den egna auktoriteten, och allt det där. men det måste finnas ett sätt att få ett regi-utbyte att fungera utan att filmens regissör ska känna sig ifrågasatt. svaret återfinns i det grundläggande faktumet att det inte handlar om ifrågasättande av det aktuella projektets regissör, utom om ifrågasättande av den egna förmågan i form av den gästande regissören. genom bevittnandet av andras utövning av ens egen proffession finns stoff till perspektiv, tack vare förtydlingarna av den andres beteende. vi borde vara mer generösa med våra erfarenheter.

skriv tydligt men med ambiguitet

om reagören gång på gång förglömmer en och samma replik är det troligtvis på grund av att manusförfattaren inte gjort sitt jobb. en replik måste kunna fastna och förfasa, häpna och häckla, roa och oroa, skrämma och ge intryck av att vara viktig. tappar man repliken gör man det för att den inte betyder något, och då förtjänar den att trilla mellan sprickorna av ens bristande kreativitet och allmänna livsduglighet. samtidigt är det viktigt att regissören låter reagören skriva om och stryka över vid behov. detta blir givetvis lättare och svårare om regissören och manusförfattaren delar yttre skal. det skrivna ordet är inte fridlyst. bara upphovsmannaskyddat.

jargong

ett set har flera viktiga verbala kort-kommandon som man måste iakkta med största vaksamhet. ´LJUDTEST´, ´STRIKING!´, ´DIRECTOR ON SET´ och inte minst ´ACTION´ kräver att man lyssnar, uppfattar, förstår och därmed åtlyder. men efter ett visst tag och med viss erfarenhet av filmproduktion inser man att det finns ett annat oerhört viktigt kort-kommando som är ett uttryck för en livsfilosofi och praktiskt lagd natur som är viktigt att anamma. ´FUCK IT´. kort och gott. bör inte användas allt för ofta, men gärna vid precis rätt tillfälle. ibland finns det helt enkelt vissa lösningar som man försöker åstadkomma som inte är gångbara och man inte har mer tid att försöka med. då vet man vad man ska säga. ´FUCK IT´.

regissörskap

någonstans mellan ett egos avgrund och en kreatörs ledarskap återfinns regissören. det är en position som med rätta är mytomspunnen men vars bastion ständigt blir utsatt för illasinnade angrepp av de som vill klä av denna gärnings mekanismer in till stålflisets intetsägande totalvikt. det påstås finnas regler för både det ena och det andra; ett hantverk som kan läras ut och finjusteras genom planering och övning. med detta materialistiska synsätt kommer man endast till en viss gräns; den som är kringdragen det allra heligaste. onekligen är regissör en yrkesroll likt alla andra på det vis att det finns ett hantverk som är grundläggande för yrkesskapet - men det är skillnad på att regissera och att inta ett regissörskap. känner man inte in till minsta benfragment att man är utvald av den högre makten man kallar sin spegelbild till att gestalta varelser och ikläda sig världar med interstrukturella konsekvenser som följd, då ska man packa ihop och åka bort och aldrig mer återvända. det är skillnad på att ge regi och att regissera. alla kan lära sig en metodik - men få finner sin egen.

rough cutting

det ar alltid lika spannande att borja arbeta med ett nytt redigerinsgprogram. speciellt nar man har en valdigt viktig deadline, och det ar en form av redigeringsmaterial man aldrig tidigare har provat pa. a andra sidan sa ar det misstagen som skapat varldshistoriens storsta framsteg...

lynch goes digital

"For me, film is completely dead. It gets dirty and breaks and scratches, and the equipment is so heavy. It's like swimming through cold molasses. Digital is getting better every day."

regissören DAVID LYNCH i en artikel på Yahoo! Movies om sin nya film "INLAND EMPIRE". LYNCH har förälskat sig i SONYs PD150.

svt, astoria och kulturministern

det finns väldigt mycket att kommentera inom svenskt kulturliv för närvarande. därför tänker jag försöka avverka det viktigaste, nämligen det som berör filmens område:

- SVT. under 2007 kommer SVERIGES TELEVISION att genomföra ökade satsningar på SVT DRAMA. andra avdelningar får stryka på foten, bland annat nyhetsjournalistiken och SVT24, som blir en ren repriskanal. eftersom SVT redan från början inte riktigt visste vad man skulle med kanalen till, är detta i alla fall konsekvent. jag minns fortfarande att SVT 24 under själva valdagen den 17:e september visade text-TV sent in på eftermiddagen. det finns flera anledningar till varför detta är både berättigat och bra. först och främst är det passande för att SVT nu äntligen förstår, tack vare de senaste årens fenomenala kvalitetshöjning i den amerikanska TV-dramavärlden, att stark TV-dramaturgi kan skildra vår omvärld på ett mycket djupare vis än upphausade, nerklippta och stressade 1,5min inslag på RAPPORT en onsdagskväll. det är genom bra dramatik som vi får förståelse och insikt. ca. 30miljoner kronor överförs till dramaverksamheten. förhoppningsvis skapas det på så vis ökade möjligheter för att andra krafter än de redan etablerade får möjlighet att skapa.

samtidigt är det bra att SVT:s journalistik vingklipps en aning, eftersom man varit allt för präglade av sin anti-amerikanism och pro-socialistiska tendenser än vad som varit bra för begreppet "public service". att samhällsmagasinet FAKTUM får stryka på foten är både beklagligt och förståeligt - de har sedan starten varit en ohejdad och fantastisk häcklare av det socialdemokratiska arbetarepartiet och bilden av SVERIGE som världens moraliska centrum. när nu detta parti inte längre sitter vid makten, finns inte samma behov av satir. dock hoppas jag att det skapas ett nytt samhällsmagasin som bevakar den nya borgerliga regeringen. rätt ska vara rätt.

- ASTORIA CINEMAS meddelade tidigare idag hur man ska rädda sitt företag. nysatsningen kom av sig. och man kan fråga sig om beskedet kan kallas räddning överhuvudtaget, eftersom man lägger ner samtliga landsortsbiografer förutom i LUND, UPPSALA och BORLÄNGE, men som i sin tur övertas av SF BIO. ASTORIA ska "renodla" sin verksamhet och bara behålla sina biografer i STOCKHOLM, GÖTEBORG och MALMÖ. detta betyder att HELSINGBORGS DAGBLADS eminenta kulturredaktör och tillika cineast GUNNAR BERGDAHL kommer att författa ett par minst sagt svavelosande texter om kvalitetsfilmens definitiva uttåg från HELSINGBORG, då bland annat RÖDA KVARN i HELSINGBORG alltså axas. med den läggs även biografer i GÄVLE, JÖNKÖPING, KARLSTAD, LINKÖPING, LULEÅ, UMEÅ, VÄSTERÅS och ÖREBRO ner. resultatet: färre antal biografer i SVERIGE, SF BIO dominerar, FOLKETS BIO får överta ASTORIAS roll som främste alternativa biografkedja. det är spännande tider vi lever i!

- CECILIA STEGÖ CHILÓ. monarkin SVERIGE har en ny kulturminister, tidigare chef för den borgerliga tankesmedjan TIMBRO. från svenska kultursfären fasas det nog väldigt mycket idag. tvärt emot detta finns det väldigt mycket som rimmar gott inför framtiden. 1. FREDRIK REINFELDT återupprättar tingens ordning med att kulturen åter får sitt eget departement. 2. STEGÖ CHILÓ har i flera artiklar offentligt uttalat att hon vill "avpolitisera kulturlivet från statlig styrning". mer frihet är aldrig fel. 3. hon säger följande om projektdilemmat: "jag vill värna kulturen från överprojektisering". BRA. nu kanske kulturen kan få ett längre förhållningsperspektiv än 12- och 18 månaders projekt. 4. hon säger mkt tydligt att kulturarbetare inte ska ses som "permantenta bidragstagare". 5. skattelättnader och pensionsfrågor kommer "ligga högt" på hennes bord.

detta, i kombination med nedanstående blogginlägg, säger, om inget annat, så att kulturpolitiken i alla fall kommer upp till diskussion. annat var det under LEIF PAGROTSKYs tid. då gällde galapremiärer och status quo.

avdragsgill kultursponsring

en av de riktigt stora fördelarna med en borgerlig regering kan komma att bli tanken om skatteavdrag för företag som sponsrar kulturlivet. idag särbehandlas både idrotten och kulturen: den första för att den får massor av pengar, den andra för att den är bidragsberoende av statliga skattemedel. i USA har man haft det här systemet i spel under lång tid. förhoppningsvis kan detta leda till att alternativa kulturyttringar, såsom kortfilm, och konstnärer, såsom dess regissörer, får ännu fler möjligheter att faktiskt kunna få betalt för det arbete man lägger ner, samtidigt som man får fler källor till finansiering av sina projekt.

många svenska independentregissorer gör idag ett oerhört slitsamt arbete med sina produktioner. telefonsamtal efter telefonsamtal med lokala och regionala företag och institutioner kan ge utdelning, och visar på en givmildhet från de företag som kan erbjuda något slags stöd, oavsett om det är i rena monetära former, eller om det är i form av en specifik vara som man behöver under inspelningen (vanligast är mat och teknik, etc). men införandet av ett konkret skatteavdrag skulle vara ett lika konkret incentiv för företag att göra rejäla insatser för svenskt kulturliv. samtidigt är det viktigt, även om logiken och verkligheten talar emot det, att det inte blir de stora institutionerna som blir de största mottagarna av denna kultursponsring.
istället är det de fristående konstnärerna och de unga talangerna som bör stödjas - de som har svårigheter att hävda sig gentemot institutionerna och de regionala filmpoolerna, som även de har begränsade resurser.

men detta kräver samtidigt att svenskt kulturliv frigör sig från de vänstertendenser som gör gällande att företagssponsring av kultur är någat fult och oönskat. så länge som stödet ges i form av frihet fran motprestation (premiärglans åsido), så har i alla fall jag svårt att se vari problematiken ligger. jag vill bara kunna göra min konst utan att behöva oroa mig för hur mycket jag ska behöva låna och tigga från mina släktingar till nästa verk, medan jag fortfarande inte har betalat tillbaka för det förra, eller verket före det.

så här säger folkpartisten och kulturpolitikern cecilia wikström, i en artikel i dagens SVENSKA DAGBLADET:

– "Det är svårt att tänka sig en scen med varumärken, ingen kan dansa Svansjön om det står H&M på trikåerna. Vi menar att avdrag för sponsring ska tillåtas utan att det finns en direkt koppling, det kanske räcker med ett varumärke i programbladet."

virtanen & mcqueen

"Skådisar är inte annorlunda än de flesta, de är fabriksarbetare i scenkultur. Det är stort nog." - Fredrik Virtanen

"If you can't do anything else, there's always acting." - Steve McQueen till Chuck Norris

mads

skådespelaren MADS MIKKELSEN uttalar sig i en intervju i SYDSVENSKAN om sin drivkraft som skådespelare:

"Magin, vet du, det där magiska ögonblicket då man känner att allting fungerar och som bara uppstår på scenen eller framför kameran i samspelet med andra. Det märkliga är att det tyvärr inte alltid når ut till publiken varken i teater- eller biosalongen."

dokumentarens villkor i SE och omvarlden

AMNESTY PRESS, som mycket val kan vara SVERIGES viktigaste publikation, publicerade igar en artikel om dokumentarfilmares arbetsvillkor och den dokumentara journalistikens roll for att faktiskt paverka skeenden i var omvarld - eller narvarld, beroende pa ens perspektiv. texten beror ocksa vad som haller pa att handa inom SVT och dess sandning av dokumentarer - som inte kommer finnas kvar i sin nuvarande form, lange till.

las den viktiga texten HAR.

veritas

"Short film showings are like a box of chocolate. You never know what you're gonna get."

att vara kreativt bänkad/bankrupt

det man inte känner stor passion för kan man maskera med sin tekniska kunskap och få ett till det yttre välgjort verk. filmindustrin och våra TV-altare är överfyllda med sådana skapelser. fram tills idag har jag aldrig funnit mig till den skaran. men gårdagens första övning här i PRAHA var inte någon lyckad tillställning. överhuvudtaget. uppgiften, att göra en 30-60sek stumfilm, involverande en bänk och två personer, lämnade mig nattsvart redan då jag läste det. och oavsett vad jag har gjort, och trots att jag befinner mig i en av världens vackraste städer, så har jag inte fått någon som helst inspiration till det. jag har gjort min första icke-Perlenbergska film. jag skäms. det är oerhört frustrerande att göra något när man inte har något att säga. för har man inget att säga så ska man hålla tyst. det gäller i alla lägen, med allting. på alla sätt och vis. det är en svart dag.

i samarbete med mina vänner pa Youtube.com kan denna bastard till film skådas genom nedanstaende fönster.