nyårsläsning

här är ett par intressanta filmrelaterade artiklar att läsa under nyårshelgen för den frälste.

i DAGENS NYHETER finns det ett par intressanta artiklar att ta till sig:

"Rädsla och lärdom i filmåret som gått", "Privata pengar bakom allt fler pengar" (blogganmärkning: BRA! svensk film finner sin väg!) och "Stockholms filmfond betalas av Gotland" (en lite äldre artikel från 14 december, som är fullt läsvärd),

i GÖTEBORGS-POSTEN skriver JOHAN LUNDKVIST en intressant text ("Talangerna ratas av en feg nöjesbransch") om svenska nöjesbranschen som en råddhågsen liten pool för inbördes beundran, och som fungerar som ett naturligt filter mot unga, oetablerades skapande. om svenska filmbranschen skriver han:

"Eller i filmfabriken för den delen. Varför satsa på nya, spännande namn när man kan göra en ny Göta kanal? Och varför leta efter omtumlande, oberättade historier när det finns ännu en Beck-film som ska göras?"

på samma gång publicerar man en intervju med regissören JESPER GANSLANDT ("FARVÄL FALKENBERG"), i texten "Farväl Falkenberg - hallå världen!".

i SYDSVENSKAN kan man läsa "Annika Gustafsson läser om Mai Zetterling", om MARIAH LARSONs avhandling "Skenet som bedrog" (har för övrigt haft MARIAH LARSON som föreläsare vid Filmvetenskapen vid Lunds Universitet - mkt bra).

ansedda TIME.com har en förmåga att publicera orättvist intressanta intervjuer och artiklar. bland deras senaste kan man hitta en text om DAVID LYNCH i "Yes, That's David Lynch" samt en fråge-svar intervju med bröderna WEINSTEIN i "Q&A With Harvey and Bob Weinstein". 

en sorglig sanning

lästips: JEANETTE GENTELEs sammanfattande årskrönika "DOKUMENTÄRERNA ÅTER SVENSK FILMS STYRKA" om
svensk film anno 2006 i SVENSKA DAGBLADET. mkt bra. mkt sann. mkt sorglig.

spellista för långfilmsförfattande

"Nicotine"
Ani DiFranco
Various versions

"No ordinary love" (07:19)
Sade
"The Best of Sade"

"Songbird" (02:06)
Oasis
"Heathen Chemistry"

"I bruise easily" (04:15)
Natasha Bedingfield
"Unwritten"

"Take a bow" (05:21)
Madonna
"Something to remember"

"The Passenger" (04:43)
Iggy Pop
Nude & Rude: The Best of Iggy Pop

"Teardrop" (05:30)
Massive Attack
"Mezzanine"

"Little Girl´s Eyes"
Lenny Kravitz
"5"

"Catching the Butterfly" (05:52)
The Verve
"Live Wigan"

"Break the night with colour" (03:57)
Richard Ashcroft
"Break the night with colour"

"Long Journey" (04:01)
Umebayashi Shigeru
"2046 OST"

"Were No Here" (05:38)
Mogwai
"Miami Vice OST"

"Auto rock" (04:18)
Mogwai
"Miami Vice OST"

"A-500" (02:35)
Klaus Badelt and Mark Batson
"Miami Vice OST"

"Roseland NYC Live"
Portishead

"Melody A.M."
Röyksopp

"Batman Begins OST"
Hans Zimmer and James Newton Howard

"Battlestar Galactica OST"
Richard Gibbs

"Gattaca OST"
Michael Nyman

141 329 frågetecken

141 329 människor såg under julhelgen filmen med titeln som inte bör nämnas, men som handlar om en båttävling på SVERIGEs västkust. det, och den publika fascinationen för BECK- och WALLANDER-franchiserna, talar sitt tydliga språk när det gäller det svenska folkets frånvaro av sofistikerad cinetik-kultur. det är av största vikt att ämnet RÖRLIG BILD införs som grundämne inom svensk grundskola. filmkonsten tillåts inte frodas om inte
publiken vet att uppskatta den.

juldagsbild #1

CHRISTOPHER NOLAN´s "THE PRESTIGE". från regissören till dramaturgiskt säkra och stilistiskt underbara "MEMENTO", "INSOMNIA" och "BATMAN BEGINS". med HUGH JACKMAN, CHRISTIAN BALE och MICHAEL CAINE - samt med en DAVID BOWIE i sin livs rollprestation. en berättelse satt i 1900-talets början. om två illusionister som tävlar om varandras publik, och om mörkret som följer på de ödesdigra konsekvenser de tar. en film med den ovanliga dramaturgin att låta två karaktärers synligt uppenbara relation vad gäller protagonist-antagonist-konstruktionen, skifta. en metafilm om filmskapande - om att ifrågasätta det man tror att man ser. om att det enkla ibland är mer komplicerat än det tillsynes mest invecklade förhållningssättet. och där JACKMAN och BALE verkligen visar att de är två aktörer med kapacitet för djup och mänsklighet. en film som utmanar sin publik - och som är precis så smart som den själv vill vara. uppfriskande. thank you, MR. NOLAN.

juldagsbild #2

SVT´s 36-miljonersepos "SNAPPHANAR". del 1. huvudsakligen inspelad i LITAUEN, med kostymer från BARRANDOV STUDIOS i PRAHA. uppfriskande med faktisk skånska (om än bitvis forcerad) i en filmproduktion - något som inte stod att finna i någon av de tretton WALLANDER-filmerna, defacto inspelade i SKÅNE, med handlingen förlagd till samma plats. produktionsvärdet är högt - cinematografin mycket bra; klippningen likaså. det syntes dock att man varit tvungen att göra vissa bild-budgetlösningar i hänseende till tidsbrist - en hel del scener som hade behövts berättas med mer än en helbild och en enda tagning, gjordes inte det. dessutom fanns det en del att önska vad gäller manusarbetet, inte minst i replikerna, men även en del i det faktiska skeendet - historiskt och berättarmässigt. replikerna var i överflöd av exposition och i total avsaknad av ambiguitet ("Säg mig... Skrek de?" -- "Som grisar"); scenen där NILS GETING räddas från att bli skjuten till döds tack vare sin bibel innanför jackan var inte precis manushantverkets nyuppfinnande av hjulet; och den historiska korrektheten har lämnats åsido i favör av dramaturgisk spänning. lite synd - när man som filmskapare väl har chansen att göra ett påkostat historiskt drama, så borde det väl vara av intresse att faktiskt göra den så korrekt som möjligt. detta intresse kanske är än viktigare med tanke på att produktionen är i allmänhetens tjänst, både vad gäller public service-begreppet, men även defacto finansieringskällan. just a thought. men, all in all - very nice; rappt berättat; snyggt berättat; och med uppfriskande mycket våld för en julhelgsproduktion. det bevisar ytterligare en gång att det mest intressanta svenska filmberättandet just nu, inte sker på bioduken, utan på TV-skärmen.

att "SNAPPHANAR" dock fanns tillgänglig för illegal nedladdning mer än en vecka innan TV-premiären visar dock att det finns vissa hål att täta. samma sak hände tidigare i höstas för en av de nyare BECK-produktionerna inför dess DVD-lansering. detta är än mer förödande för en liten filmbransch som den svenska, eftersom utrymmet för inkomstbortfall är betydligt mindre än den senaste WOW-POW-produktionen från HOLLYWOOD. just another thought.

stallone

för ett par dagar sedan avslutade SYLVESTER STALLONE sin historiska 200-frågors intervju på AIN`T IT COOL NEWS. 20 dagar före den amerikanska premiären av hans nya film "ROCKY BALBOA", svarade han på 20 frågor om dagen, ställda av vanliga filmälskare och filmfans. det var en väldigt fin gest av en man som i sanning fått kämpa sig till den plats han är på idag, och som inte alltid fått den uppskattning han förtjänat. till detta måste nämnas att svaren var så långt ifrån politisk korrekthet som någonsin uppvisats - STALLONE var väldigt ärlig med vilka misstag han gjort under sin karriärs gång (en hel del, enligt honom själv...); hans åsikter om dagens filmklimat (ekonomer styr filmbranschen) och om omvärldens syn på honom själv, avslöjade en väldigt ödmjuk, på gränsen till självstympande, människa som har en fullständig självinsikt. bakom den generella bilden av en actionhjälte döljer sig en oerhört begåvad producent, manusförfattare, regissör och skådespelare. se "COP LAND" och "OSCAR" som bevis på hans breda register som aktör; "ROCKY" som regissör och manusförfattare, etc.

när hela intervjusessionen var klar, hade det inkommit tiotusentals frågor från fans över hela världen. helt otroligt - och allt detta engagemang för en skådespelare som många hade räknat ut för länge sedan. med den nya ROCKY-filmen, och den kommande fjärde RAMBO-filmen, så kommer STALLONE visa oss alla att han fortfarande är relevant. 

dämonens arv

halvvägs med genomläsningen av DEN STÖRSTES självbiografi, "LATERNA MAGICA". detta poesiverk utger sig för att vara min helgläsning, och lyckas med sällan skådad litterär dragningskraft att fullgöra sin uppgift. det var länge sedan jag på allvar funderade på att läsa klart ett icke-facklitterärt verk. tarmproblemen, otrohetshysterin, ångesten och dämonerna till trots, så står problematikens kärna smärtsamt blottad för oss alla - och inte minst de otaliga kvinnor och barn som den frånvarande Konstnären lämnade bakom sig: INGMAR BERGMAN, regissören, människan, författaren, ÄR dämonen. den som hemsöker sig själv, på grund av sig själv. en sådan varelse, om inte förtjänar, så i alla fall kräver, vårt fortsatta intresse. detta intresse, i sin tur, är detsamma som föder dämonen. vi, och dämonen själv, är fastkopplade i en evig cirkel av beundran och förfäran. IB är vårt samvetes realisation. frigjord. förgjord.  

diskussionens akustik

DEN STORE REAGÖREN och DEN STORE REGISSÖREN är intvunna i ett sällan skådat praktgräl; de pratar om samma sak men med olika tonläge av vitt skilda anledningar, men mot samma mål. DEN STORE REAGÖREN ber om förståelse och sympati för sin karaktärs förutsättningar, men som i själva verket handlar om sin egen yrkesproffessions satta sätt; DEN STORE REGISSÖREN kräver lydnad och lojalitet, inte nödvändigtvis i den ordningen, nonchalant, och måhända bekvämt, ovetande om sin egen hänsynslöshets naivitet. de skriker och spottar och fräser och jämkar och ylar och argumenterar och byteshandlar och hotar och ber och förlåter och förgrämer och positionerar sig för att forma svavlet de avger till små förbrända tennstickor som de kan använda för att klösa varandras synsätt ur sina hålor med. scenrummet viker sina kanter för att undvika att åsamka ytterligare skärsår än de som redan uppstått i deras inre kanaler.

det är då jag skriker: "CUT!" och scenen fryses till liv. jag reser mig och smyger mig försiktigt mellan parantesens karantän, jag luktar på motiven och sniffar efter de bakomliggande lögnerna; jag klär av ytan och vrider den om sig själv medan jag sakta matar den till elden som vår publik består av. jag viskar försynt om mumlet jag försökt bringa eko till men faller till golvet för att på rygg försöka se allting ur Det Oförställdas Perspektiv. nedanifrån ser allting så annorlunda ut; storheten jag ständigt, förgäves, eftersökt finns helt plötsligt inom synhåll. mina ögon krasar sönder likt flagnande hudbitar och lyfter till världs med de mindre bitarna av Veritas som jag köpt under det raspade bordet; de försvinner bortom min egen förståelse och allting kraschar då frysningen av ögonblicket smälter till lögn igen och DEN STORE REAGÖREN och DEN STORE REGISSÖREN tappar fotfästet och ramlar neråt och ovanpå mig och krossar mig, knota för knota; och jag vet inte om det är de som är mest överraskade över att finna sig landa på en främmande varelse likt mig, eller om det är jag, vars överraskelse består av att jag plötsligt tappat kontrollen, som bringar mest Värst.

och så ligger alltihopa där i en stor blodig hög av hybris och förbränning, förhoppning och förställning. ensamma jämringar undslipper högens inneslutna akustik; ensamma när de tre aldrig varit varandra närmre än DÅ. NU. och ALDRIG.

vidvinkel 4/2006

nya numret av VIDVINKEL, SVENSKA FILMINSTITUTETs nyhetsbrev om film- och TV-frågor på EU-nivå, är nu här. det är nr. 4/2006, och täcker perioden oktober-december. den ger en intressant bild av hur kultursektorn ses som en allt viktigare finansiell aktör på den europeiska marknaden, och att det finns en ständigt ökande insikt om att det borde skapas tydligare och fler incitament för att stimulera utvecklingen på området. det har sedan länge härskat en förlegad syn om att kultursektorn kostar mer än vad den smakar, vilket har gjort att kultursektorn därmed inte varit högprioriterad i de nationella budgetpropositionerna. i och med att EU nu börjat få upp ögonen för den allt mer gränsöverskridande sektorn, kommer det förhoppningsvis även att synas bland medlemsnationerna och deras kulturanslag.

vidare skrivs det om det nya brittiska filmstödet, som ger avsevärdiga skattelättnader för vissa brittiska filmprodukioner. en film med en budget av högst 20 miljoner pund kan skriva av hela 20%, medan filmer med högre budget kan skriva av 16% av sina kostnader. detta är onekligen ett vägledande exempel för den svenska borgerliga ALLIANSREGERINGEN om man vill driva en aktiv kulturpolitik, som även skulle kunna omfatta den svenska scenkonsten.

studien om kultursektorns finansiella betydelse som nyhetsbrevet refererar till kan läsas här, medan nyhetsbrevet i sig kan läsas här.

väsenpumpen antagen till nordens största filmfestival

idag meddelades att min film "VÄSENPUMPEN" blivit uttagen för visning vid GÖTEBORGS INTERNATIONELLA FILMFESTIVAL. den kommer att visas i sektionen SVENSKA BILDER, någon gång mellan 26:e januari och 5:e februari 2007, och får därmed sin officiella världspremiär på norra EUROPAS största filmfestival.

filmen spelades in i augusti 2006, producerades av mig och FREDRIK MYRTELL i samproduktion med FILMCENTRUM SYD. i filmen spelar ANDERS GRANSTRÖM och LARS-ERIK BERENETT två barndomskamrater som träffas för första gången på över 50 år. det blir en omvälvande återförening, där nuet blandas med det förgångna; där sanningar omprövas och minnen analyseras. det blir också en uppgörelse med gamla begångna synder, och nuvarande invanda mönster. och inte minst en slutlig upplösning på den pakt de båda kom överens om som barn. i en parantes av deras liv blir detta det viktigaste mötet någonsin - och det sista för resten av livet.

filmen är del 3 av IMPROVISATIONSTRILOGIN, och består av en enda tagning, 59min, utan klipp. skådespelarnas gestaltning är helt improviserad och bygger på karaktärsmanus av mig.

mer info om datum och dylikt så fort det finns!

soundbyte extraordinaire

it’s hard to believe 3 months has passed by so quickly. nevertheless, here are a couple of samples of the clear and present rhetoric brilliance of some of the faculty-members of the PCFE FILM SCHOOL, uttered somewhere along the lines of fall term 2006. anonymity is a given.

"We´ve got 36 enormous ego´s here. Work it out."

"... and if there´s anything in the production we don´t want to do?"

- Grow up."

"The inverse square law of light intensity are the physics and maths of the natural modulation of light."

"You´re just a general symbol of a sorry generation, Mr. Frager."

"Getting forgiveness is easier than getting permission".

"Stepping in cowshit doesn´t make you a veterenarian. But it´s a good start."

"Learn of other peoples mistakes ´cause you wont live long enough to make all of them yourself. Hopefully."

"Speak up, or forever be in the back of the line."

"Treat the audiences time with respect."

"Everyone can write, everyone can read. But not everyone is poet. That is our task."

"We have to send our message in a way that it will create a specific consciousness."

"To be a good cinematographer, you have to have good nerves, good health, but above all, good imagination."

"... this is the bread and butter of being a cinematographer."

"A first impression is NOT your vision. Get over it."

"Film narrative doesn´t know of any other time than it´s own time."

"Melodrama has been relegated to the dustbin of cinema respect."

"We do not compromise. ... Until we have to compromise."

"Don´t mock the man, because you´re rocking in the same boat."

"Errors and mistakes are a gift of God."

"Could you guys please focus in the brief moment of mortal anguish we still have left in our lives?"

"It´s so simple, it´s incredibly complex."

"Not every resistor is as perfect as God made them."

"The 180 degree rule is a kindergarten rule."

"Human beings are not linear."

"Just because no one understands what you´re talking about, doesn´t make you an artist."

”I think what limits your creative potential is being full of yourself.”

”Normally, we don´t associate rich, educated, intellectual persons with thuggish manners. Except certain professors at this school, that is.”

”Hitchcock is not, by birth anyway, an American director.”

”In a movie that´s 90 minutes or longer, there´s a million opportunities to fuck up.”

”The director is the first audience member.”

”A director´s nightmare? Knowing something is phony, but not knowing that to do about it.”

”Moving mastershots are shots of your choice.”

”What does guilt look like?”

”We engage or we abondon – it´s primal.”

”Being an actor is like acting alone. In public.”

”Depth of thought is money.”

”If the director is on the set, you shut the fuck up. Period.”

”Thank you for that crude display of vulgar humour.”

”Don´t say ´this is obvious. Don´t make assumptions. Don´t limit yourself.”

”It´s called film school, not tape school.”

läsmetod

datorns skärm med sitt grymma lyster för en endast halvvägs. för att på allvar kunna studera ens skrift är det av nödens största lag att man defacto skriver ut sina ord. att hålla vikten av ens författade gärningar, fastetsade på faktiska vita pappersark, i sin tur offer för en pennas övermäktiga korrektur, är av största angelägenhet. endast då kan man läsa mellan raderna; få distans; komma nära; resa genom; se igenom; stuva om.

manusrecept

skala av. förenkla och fördunkla. upprepa utan att propagera. förtydliga utan att förblinda. karaktärisera utan att karikatyrisera. sensualism utan exploatering. nå nya höjder genom att sänka ner materialet till ambiguitetens sänkor. skapa en dissonans i replikskiftena.

mörkret, musiken & manusförfattandet

det är svårt att uppfinna hjulet på nytt. manusförfattande bygger på ett flertusenårigt reglemente om uppförandekoder och skelett-system. man får helt enkelt försöka göra det bästa av situationen. ett visst mått av typage kan tvärtom visa sig vara välgörande. men igårkväll var första gången jag på allvar skrämt mig själv medan jag skrivit. klockan var flera tusen sekunder efter midnatt; det sedvanliga ökenmörkret vevade fint i sitt lyster, och låten "Long Journey" från soundtracket till Wong-Kar Wai´s "2046" av Umebayashi Shigeru vibrerade om och åter om i hörlurarna. jag arbetade på andra aktens finala scen; den som på flera sätt sätt är filmens mest känslomässiga och avgörande scen, och som innehåller ett avslöjande som ändrar allt och inget för protagonistens fortsatta resa. och då jag skrivit ungefär en sida av scenen, den första delen, började jag sakta se mig om över axeln; mörkret, musiken & manusförfattandet växte samman och blev ett. denna laddning som genomdriver scenen och lyfter upp den; dess nakna våldsamhet i all sin trubbighet blev för mycket. kort därefter stängde jag av laptopen.

är man på rätt eller fel väg när man skrämmer sig själv i sitt manusförfattande?

stjärnan sara

i förra veckan delade FILM I VÄRMLAND ut 2006 års FILMSTJÄRNAN - den regionala filmpoolens filmpris för intressanta filmskapare från regionen. i år tilldelades en god vän till mig, SARA BROOS, det priset.

så här lyder motiveringen:

"Sara Broos har med stor entusiasm och ett starkt personligt engagemang gett manusutbildningen vid Broby Grafiska Utbildning i Sunne en framträdande plats på Sveriges filmkarta. Att hon dessutom hinner göra egna prisbelönta filmer och deltaga i andras filmprojekt är ytterligare en anledning till att hon är en välförtjänt mottagare av FILMSTJÄRNAN."

GRATTIS, SARA!

fragmenteringens summering

när idéerna strömmar och replikerna flödar; när scenerna bygger sig själva under ens fingertoppar; då atmosfären i ens manus förflyttar sig till att belamra rummet den författande demagogen själv sitter och hädar i; då man har faktiska samtal med sina karaktärer och vågar dra sig till mods att fråga dem om saker man har frågeställningar kring och förhandlingar inleds om deras själavikt och tänkbara livsgärningar; då de försiktigt och med charmant våldsamma medel knackar en på axeln och viskar lögner om det de strävar mot och spegelbilden av sig själv som med oregelbundna intervaller sänder bejakande glimtar mot en börjar fladdra till (man måste alltid skriva med en spegel framför sig, ty kan man stjäla små ögonblicks-syner av sina egna ansiktsuttryck vid specifika moment, då får man också ett konkret utifrån-perspektiv på nivån av den känslan man med ord stöper och kan med mindre svårigheter ifrågasätta grunderna för dessa); då bör den lilla lögnvävaren finna sin väg till sängen. det finns inga gränser för ens skrivandes räckvidd - men den biologiskt lagrade informationen har en tendens att korrumperas vid periferin av det oanständiga. det oanständiga varande soluppgångens stickande i ögon som redan rinner avkastningen av allt det de såg dagen innan. sömn, måhända.

nattagärning

01:38, natten mot den näst sista torsdagen i PRAG, på resonabelt länge. LENNY KRAVITZ´s profant undersköna "LITTLE GIRLS EYES" i hörlurarna; mörkret rispar mina fönster och den lilla tjeckiska lägenheten andas storhet. gångna tankars undangömda filer klickas öppna igen och avslöjar banala tankar och löften om något mer. ett återuppsökande av kärnan till det man en gång hade tro på; ett halvfärdigt långfilmsmanus med hål mellan raderna, där andemeningen i ens karaktärer torde finnas; sipprande struktur och ångande hybris. då hittar man de enstaka beskrivningarna om tänkbara scener längst ner i ett textdokument; ett eller tretton eko av kantiga repliker men vars själva ton klingar rätt; laptopens bjärta sken sliter itu ens ögonhinnor och ger min huvudvärk mer bränsle; jag rör mig snabbare än vad jag någonsin varit kapabel till men vågar inte flytta min blick från mitt inre med risk för att försvinna i dunklet; man projicerar sina egna neuroser på ens stackars karaktärer och man blir det som man länge haft en värdefull avsmak för: dessa känsloparasiter, som berättigar sitt lapande med att vara i allmänhetens tjänst genom individens förgängelse.

jaktmarkernas sumpmark

de senaste dagarna och den kommande veckan är närmast att likna vid en arbetsnarkomans sälla jaktmarker. ett antal olika projekt behandlas simultant. det är inte ett utslag av en fragmentarisk konstnärssjäl, utan har snarare att göra med effektivitet och tekniktillgång. vissa projekt kräver specifika tekniska applikationer som endast är tillgängliga vid vissa tidpunkter på dygnet. därav mitt hoppande mellan redigeringen av konserten med ELIAS FAINGERSH, film #2 i IMPROVISATIONSTRILOGIN, 'ALEXANDERS AFTON'; översättningen och textningen av min dokumentärlångfilm 'BLOOS' och ljuddesignen av min senaste kortfilm 'GOLEM'. alla dessa fyra projekt ska vara avslutade då jag återvänder till SVERIGE om nio dagar.

verkligheten som film i warzava

SVERIGES framsta filmskribent, GUNNAR BERGDAHL vid HELSINGBORGS DAGBLAD, skriver om den svenska filmkonstens situation och jamfor den med den europeiska
i en kronika som kan lasas
har. mkt lasvard.

bio maxim dubbelt upp!

min hembiograf BIO MAXIM kommer att byggas ut till en 2-salongs biograf. detta efter att LANDSKRONA KULTURNAMND, med den nya borgerliga majoriteten, bestämt sig för att stödja biografen med över en halv miljon kronor per år, under de kommande 8 åren. socialdemokraterna, med dess avgående ordförande LEIF OHLIN, har reserverat sig med motiveringen att de inte vill stödja en kommersiell verksamhet, och att stöd-tiden är för lång. att socialdemokraterna i flera år har stöttat mindre folkliga ARBETARRORELSENS ARKIV, viftar han bort med att säga att det är en ideell verksamhet. sanningen är istället den att bio-kulturen i LANSKRONA aldrig har varit en särskilt högprioriterad fråga från stadens socialdemokrati, medan A-ARKIVET varit en helig ko, som det varit tabu att ifrågasätta.

det är en viktig, och modig, kulturpolitisk markering från kulturnämndens sida att satsa på en lokal biograf i en tid när den behöver det som mest. den svenska biografnäringen utsätts för allt hårdare press från nya medier och ett vikande besöksunderlag. att nämnden dessutom bestämt sig för att garantera stödet under en så lång tid visar på ett åtagande som är en rejäl markering om BIO MAXIMs ställning i LANDSKRONA som stadens ledande kulturinstitution.

att biografen nu får 2 salonger innebär förhoppningsvis också att man får utrymme att visa smalare filmer. kanske kan filmen på något vis också bli en del av den nödvändiga process om kultur- och identitets-sökande som präglar denna sargade stad, idag. här finns nu en unik chans att prova nya koncept om vad en biograf kan spela för en roll i ett lokalt klimat, präglat av sin sociala traumatism.

detta säger lika mycket om filmens möjliga styrka, den nya politiska majoritetens mod som den socialdemokratiska minoritetens visionslöshet.

reza bagher, mod & karriärsjalvmord

regissören REZA BAGHER har modet att gå ut och skapa väsen om sin nya film.
läs följande artikel på HELSINGBORG DAGBLAD.

underskattade stallone

den hogst underskattade SYLVESTER STALLONE genomfor just nu en omfattande fraga-och-svara marathon pa fantastiska AINT IT COOL NEWS. en av hans skriftliga svar angaende delar av inspelningen av en av hans starkaste filmer, 'NIGHTHAWKS', visar pa hur absurd en filmproduktion kan vara ibland:

"The stunts in the film were pretty extraordinary because they were invented along the way. Running through the tunnels of an un-built subway station was very dangerous, but exciting and we were only given one hour to do it. So that made for an interesting evening.

Hanging from the cable car was probably one of the more dangerous stunts I was asked to perform because it was untested and I was asked to hold a folding Gerber knife in my left hand so if the cable were to snap, and I survived the 230 foot fall into the East River with its ice cold 8 mile an hour current, I could cut myself free from the harness because the cable when stretched out weighed more than 300 lbs. I tell you this because it's so stupid to believe that I would survive hitting the water so to go beyond that is absurd. So I actually thought the smart move would be to commit hari-kari on the way down and let the cards fold as they may.

P.S. Several years later this cable did snap while testing it on a 100lb bag of sand."

mel

MEL GIBSON talar ut i ENTERTAINMENT WEEKLY om sitt filmskapande (och den dar fylle-handelsen som sande hela den semitiska varlden i sjogungning). bl.a. foljande citat ar relevanta.

Can you teach anybody to act?
"Yeah. It's about breathing. Breathing the rhythm of whatever emotion you're trying to emulate. I swear anybody can do it if they become familiar with a particular type of breath pattern that emulates a particular emotion. That's the foundation."

"... to me, the perfect film is one with no words at all. I just love the idea of being minimalist in that way, because film is mainly a visual medium."

i am me

svenska filminstitutet vässar klorna (?)

det fanns en gång ett pressmeddelande. det skickades ut torsdagen den 30 november och berörde SVENSKA FILMINSTUTETS framtidsplaner. någon i den vidöppna salen undrade lite magstarkt om det var en sista dödsryckning, eller om det var ett allvarligt försök av relativt nya VD:n CISSI ELWIN att göra sitt institut angeläget ånyo. och onekligen verkar det intressant. det mest markanta är att ELWIN omorganiserar SFI och plockar bort 20 tjänser för att frigöra resurser för att "...höja kvaliteten i svensk film och säkerställa att målen för den svenska filmpolitiken kan nås på ett bättre och mer effektivt sätt." för en gångs skull har vi alltså en statlig verkschef som inte är rädd att offra sitt eget verks välmående för verkets egentliga uppgift - ett verk existerar inte för verkets eget skull, utan för de målsättningar som verket ska verka för. byråkratiska tjänster sållas bort för att ge filmarna större möjligheter (inte nödvändigtvis fler, dock) att genomföra sina visioner. HURRA!

samtidigt hycklar inte CISSI ELWIN. samma yrkesgrupp som hon nu ger ökade möjligheter för, måste också ta sig själva i kragen, och även om hon inte säger det rätt ut i ett direkt citat i pressmeddelandet, står det på följande vis:

Cissi Elwin menar att många anser att den svenska filmen idag har problem med kvaliteten:

- Vi kan konstatera att nu sviker även publiken. Dessutom är många av filmprojekten underfinansierade, vilket drabbar kvaliteten.

det är diplomatiska färdigheter på hög nivå. "många anser"...

rent konkret listas följande punkter om SFI:s planer:

- höja nivån för Filminstitutens stöd - både konstnärligt och resursmässigt. De projekt Filminstitutet väljer att gå in i kommer att få de förutsättningar de behöver.

- högre finansiering för vissa projekt jämfört med idag, från i snitt 25% till 40% vilket troligtvis resulterar i cirka 20 Filminstitutsstödda filmer per år.

- ny kompetens i form av finansiell/budgetkompetens respektive marknadskompetens för att bättre granska projekt och kvalitetssäkra dem.

- mer pengar i projektens utvecklasfas

- ny satsning på unga filmare och talangutveckling. Tillsammans med SVT, Film i Väst och Filmpool Nord görs en speciell satsning på långfilmer med lägre budget, för de som gör sin första eller andra långfilm.

dessutom görs en storsatsning på webben, både på sfi.se men även på www.dvoted.net, en ny samlingsplats för unga filmskapare i Norden.

hon är kanske inte så pjåkig ändå, den där ELWIN.

rapport från stockholm

eminenta FILM STOCKHOLMS NYHETSBREV #9/2006 har i dagarna skickats ut. i nyhetsbrevet framkommer bl.a. att FILM STOCKHOLM lider av samma åkomma som alla andra svenska regionala filmpooler, då man meddelar att ansökningsbesluten skjuts upp i genomsnitt tre veckor. antalet ansökningar om produktionsstöd till kort- och dokumentärfilmer är helt enkelt FILM STOCKHOLM övermäktigt. det tråkiga med detta är givetvis alla dessa standardiserade avslagsbrev som dimper ner i allt för många brevlådor, men ljuset i mörkret är givetvis det uppenbara faktumet, som man kanske kan missa i allt gnissel om allt för lite resurser - det finns väldigt många människor som vill göra film! och det är i sig något att vara tacksam över. de som verkligen vill, finner också sin väg. med eller utan regionalt filmstöd.

vidare rapporteras det bland annat om ett något udda men fullt giltigt projekt vid namn RÖRLIG BILD I VÄNTRUMMET, där en serie av kortfilmer ska visas på KVARTERSAKUTEN S:T ERIK och på KAROLINSKA UNIVERSITETSSJUKHUSET i HUDDINGE. start den 20 november och 3 veckor framåt. alla platser små...